Same shit, different name!
Coop Forom eller B&W?! Spela roll... Jag säger B&W..
Det var ett tag sen sist, och jag ber om ursäkt för detta. Men jag har inte känt mig på skriv-humör så att säga.
I torsdags sket jag fullständigt i Bäckäng vs Teknis, jag visste redan att det stod klart i stjärnorna att Bäckäng skulle vinna. Det gör vi alltid? Det var såhär att jag begav mig till Göteborg i stället med två kompisar, nämnligen Carina och Ville. Vi tog 12:19 tåget från Centralen i Borås. Vi skulle åka med ett kust-till-kust tåg och tåget i sig var redan överbemannat när vi steg på. Även var jag den första som gick på genom en av dörrarna. Detta slutade med att vi fick som så sitta på golvet, men i detta fallet är vi bara jag och Carina. Ville beslöt sig för att stå upp. När vi kommer fram till Göteborg så börjar vi julklappsletandet. Temat var.............. Olle Andreasson. Det var nog ett av de svåraste uppdragenjag haft i hela mitt liv. Jag får sådan ångest när det gäller honom, känns som att allt måste vara perfekt på något sätt.. Han är itne den lätta typen så att säga. Allt elelr ingenting skulle jag vilja beskriva honom :P Men jaja, det löste sig efter många om och men.
Efter Göteborg åkte vi hem, var och en till sig. Jag och Carina träffas sedan i stan vid halv elva eftersom vi tidigare under dagen kommit överens om att gå till Swing denna kyliga vinterkväll. När vi väl börjat gå mot Swing och även har hämtat ut pengar så säger Carina: "Oh, nu måste jag plocka fram mitt leg". Jag blir helt iskall. Det går en stöt genom hela min kropp, som om någon högg mig i bröstet. Jag hade glömt mitt pass hemma! Jag ringde då min kära 22åriga broder klcikan 22:43 och bad då honom åka in till stan med mitt pass som låg på mitt databord. Snäll som han är kom han efter cirka tjugo minuter och jag och Carina kunde börja gå mot krogen igen.
Kvällen var helt okej i sig, jag hade riktigt roligt faktsikt. Fick dock endel korta snefyllor, men allt har sin orsak. Herr Hillevidsson befann sig nämnligen på denna krog efter att ha fyllt 19 år i måndags (vilket jag verkligen inte firade). Han skrek fula saker åt mig, kallat mig fula ord, fösökte få min uppmärksamhet osv. Men när tillslut Olle kom så behövde jag inte bry mig mer eftersom Jesper tystnade då. Sen försvann han efter ett tag också, tack gode gud. Och efter detta sov jag, Olle, Rahn och Calle på en gemensam plats. Jag kan inte påstå att jag fick mycket sömn, men det var bättre att vara där än att gå hem mitt i natten eller sova utomhus.
På Fredagen vaknade jag med huvudvärk och det började röra sig folk omkring oss. Tillslut sprang det folk ut och in hela tiden och det gick inte få en blund. Det skulle vara julavslutning på skolan om två timmar. Jag kände hur min mage skrek efter mat, men jag kände inte för att förtära någonting. Inte ens en chokladbit. En stund senare finner Olle sin plånbok försvunnen och får för sig att han tappat den kvällen före på Swing. Vi försöker lugna honom, emnh an blir förbannad och kastar saker omkring sig och tillslut är han försvunnen. Jag hittar senare hans plånbok och ringer hans mobil och morgonen är räddad. Julavslutningen var inget som var aktuellt i mina och Olles ögon, vi behövde bara sömn. 10:40 tar vi bussen hem till mig, jag gör i ordning makaroner och massa köttbullar. Men ingen av oss har speciell aptit för att äta massa mat. Så vi åt lite och gick sedan och la oss i min säng. Jag brukar inte sova på dagen, men gosh! Det va det skönaste jag gjort på länge. Vi sov till klockan var 17:00 ungefär. På kvällen bjuder mamma på hemlagad köttfärspaj och vi kollar på "Bruce den allmäktige" tillsammans med mamma, pappa och min bror Simon. Efter det var klockan 22:00 och vi gr upp i mit rum med en ask After Eight och kollar på "Rosmasanta". Sen somnade vi jätte fort.
Idag (lördag) har jag också vart med Olle, men dock bara till 17:15. Vi åkte in till Knalleland med min lillebror för att handla de sista julklapparna. Jag köpte en skjorta till pappa och glödlampor till mig själv, så nu är mitt rum porrigt rött igen! Simon köpte nästrimmer till pappa. Jag orkar inte säga vad Olle köpte, det har inte ni med att göra för den delen heller. Men ja, han tog 1:an kvart över fem till stan från Knalleland. Därefter hämtade pappa mig och Simon fem i halv sex och vi åkte hem. Idag fick vi även en ny familjemedlem! En fågel. Han/Hon är dock inte döpt än, vi vet även inte ifall det är en hona elelr hane eftersom den bara är 8 veckor. Men det är en undulat i alla fall. Nu sitter Olle hemma hos Calle Andersson och spelar, och jag sitter här och gör inte ett skit.. Suck...
När jag vaknade idag så forsade tårarna på mig, jag visste inte någonting. Knappt vad jag hette. Jag hade drömt den värsta mardrömmen på länge, det vill jag tala om. Olle vaknade så småningom och mina tårar rann än. Han märkte först inte att jag grät, men när jag itne svarade honom så drog han unddan kudden och jag vände bort huvudet och snyftade. Då kramade han om mig, och jag behövde det sååååå mycket. Men jag pratade fortfarande inte med honom, sa inte ett ord. Det var helt sjukt. Jag hade verkligen förlorat honom i drömmen. Jag skulle aldrig mer få veta av honom. Men det var bara en dröm, jag hatar när det blir så. Att man drömmer om någon, och personen beter sig som ett svin och sårar en till 1000. Därefter vaknar man och är full utav hat. Det tar jätte lång tid att inse att man bara drömt.
Well, nu ska jag nog lägga mig. Ska borsta mina tänder och skriva sms till Olle.
Gud, va jag älskar den mannen. Lämna mig inte för allt i världen!
Olle Andreasson, jag älskar dig. Och jag är din så länge du vill
Det var ett tag sen sist, och jag ber om ursäkt för detta. Men jag har inte känt mig på skriv-humör så att säga.
I torsdags sket jag fullständigt i Bäckäng vs Teknis, jag visste redan att det stod klart i stjärnorna att Bäckäng skulle vinna. Det gör vi alltid? Det var såhär att jag begav mig till Göteborg i stället med två kompisar, nämnligen Carina och Ville. Vi tog 12:19 tåget från Centralen i Borås. Vi skulle åka med ett kust-till-kust tåg och tåget i sig var redan överbemannat när vi steg på. Även var jag den första som gick på genom en av dörrarna. Detta slutade med att vi fick som så sitta på golvet, men i detta fallet är vi bara jag och Carina. Ville beslöt sig för att stå upp. När vi kommer fram till Göteborg så börjar vi julklappsletandet. Temat var.............. Olle Andreasson. Det var nog ett av de svåraste uppdragenjag haft i hela mitt liv. Jag får sådan ångest när det gäller honom, känns som att allt måste vara perfekt på något sätt.. Han är itne den lätta typen så att säga. Allt elelr ingenting skulle jag vilja beskriva honom :P Men jaja, det löste sig efter många om och men.
Efter Göteborg åkte vi hem, var och en till sig. Jag och Carina träffas sedan i stan vid halv elva eftersom vi tidigare under dagen kommit överens om att gå till Swing denna kyliga vinterkväll. När vi väl börjat gå mot Swing och även har hämtat ut pengar så säger Carina: "Oh, nu måste jag plocka fram mitt leg". Jag blir helt iskall. Det går en stöt genom hela min kropp, som om någon högg mig i bröstet. Jag hade glömt mitt pass hemma! Jag ringde då min kära 22åriga broder klcikan 22:43 och bad då honom åka in till stan med mitt pass som låg på mitt databord. Snäll som han är kom han efter cirka tjugo minuter och jag och Carina kunde börja gå mot krogen igen.
Kvällen var helt okej i sig, jag hade riktigt roligt faktsikt. Fick dock endel korta snefyllor, men allt har sin orsak. Herr Hillevidsson befann sig nämnligen på denna krog efter att ha fyllt 19 år i måndags (vilket jag verkligen inte firade). Han skrek fula saker åt mig, kallat mig fula ord, fösökte få min uppmärksamhet osv. Men när tillslut Olle kom så behövde jag inte bry mig mer eftersom Jesper tystnade då. Sen försvann han efter ett tag också, tack gode gud. Och efter detta sov jag, Olle, Rahn och Calle på en gemensam plats. Jag kan inte påstå att jag fick mycket sömn, men det var bättre att vara där än att gå hem mitt i natten eller sova utomhus.
På Fredagen vaknade jag med huvudvärk och det började röra sig folk omkring oss. Tillslut sprang det folk ut och in hela tiden och det gick inte få en blund. Det skulle vara julavslutning på skolan om två timmar. Jag kände hur min mage skrek efter mat, men jag kände inte för att förtära någonting. Inte ens en chokladbit. En stund senare finner Olle sin plånbok försvunnen och får för sig att han tappat den kvällen före på Swing. Vi försöker lugna honom, emnh an blir förbannad och kastar saker omkring sig och tillslut är han försvunnen. Jag hittar senare hans plånbok och ringer hans mobil och morgonen är räddad. Julavslutningen var inget som var aktuellt i mina och Olles ögon, vi behövde bara sömn. 10:40 tar vi bussen hem till mig, jag gör i ordning makaroner och massa köttbullar. Men ingen av oss har speciell aptit för att äta massa mat. Så vi åt lite och gick sedan och la oss i min säng. Jag brukar inte sova på dagen, men gosh! Det va det skönaste jag gjort på länge. Vi sov till klockan var 17:00 ungefär. På kvällen bjuder mamma på hemlagad köttfärspaj och vi kollar på "Bruce den allmäktige" tillsammans med mamma, pappa och min bror Simon. Efter det var klockan 22:00 och vi gr upp i mit rum med en ask After Eight och kollar på "Rosmasanta". Sen somnade vi jätte fort.
Idag (lördag) har jag också vart med Olle, men dock bara till 17:15. Vi åkte in till Knalleland med min lillebror för att handla de sista julklapparna. Jag köpte en skjorta till pappa och glödlampor till mig själv, så nu är mitt rum porrigt rött igen! Simon köpte nästrimmer till pappa. Jag orkar inte säga vad Olle köpte, det har inte ni med att göra för den delen heller. Men ja, han tog 1:an kvart över fem till stan från Knalleland. Därefter hämtade pappa mig och Simon fem i halv sex och vi åkte hem. Idag fick vi även en ny familjemedlem! En fågel. Han/Hon är dock inte döpt än, vi vet även inte ifall det är en hona elelr hane eftersom den bara är 8 veckor. Men det är en undulat i alla fall. Nu sitter Olle hemma hos Calle Andersson och spelar, och jag sitter här och gör inte ett skit.. Suck...
Det här är vår nya familjemedlem :) Han/Hon har inget namn än. Villig att ge något förslag?
När jag vaknade idag så forsade tårarna på mig, jag visste inte någonting. Knappt vad jag hette. Jag hade drömt den värsta mardrömmen på länge, det vill jag tala om. Olle vaknade så småningom och mina tårar rann än. Han märkte först inte att jag grät, men när jag itne svarade honom så drog han unddan kudden och jag vände bort huvudet och snyftade. Då kramade han om mig, och jag behövde det sååååå mycket. Men jag pratade fortfarande inte med honom, sa inte ett ord. Det var helt sjukt. Jag hade verkligen förlorat honom i drömmen. Jag skulle aldrig mer få veta av honom. Men det var bara en dröm, jag hatar när det blir så. Att man drömmer om någon, och personen beter sig som ett svin och sårar en till 1000. Därefter vaknar man och är full utav hat. Det tar jätte lång tid att inse att man bara drömt.
Well, nu ska jag nog lägga mig. Ska borsta mina tänder och skriva sms till Olle.
Gud, va jag älskar den mannen. Lämna mig inte för allt i världen!
Olle Andreasson, jag älskar dig. Och jag är din så länge du vill
Trackback
Postat av: Greger
Den skall heta Indie:(
