När är det över?
Usch, nu är jag så trött på allt. Hoppas detta kommer gå bra nu, att jag står aningen stabilt. Jag tror jag mår ganksa dåligt över att det snart är jul. Och vid denna årstiden förra året mådde jag jätte dåligt, samtidigt som jag mådde jätte bra. Men jag vill inte tillbaka dit igen. Jag vill att tiden ska stå still. Jag vill inte att Olle ska åka till Charmonix, det känns jätte obehagligt, verkligen. Men jag tänker verkligen inte be honom att inte åka, aldrig i livet. Vill han åka så självklart att han ska få göra det. Men jag....... Jo, nej.... Kanske.. Jag vet inte om jag litar på honom. Men jag gör det, tror jag. Egentligen, bara mina tidigare erfarenheter som inte vill släppa in honom till 100% och det känns förjävligt. Förjävligt att jag inte skall kunna lita på någon igen pågrund av en fuckad jävla idiot.
Jag skaffade nya P-Piller idag. Detta är dom sista jag kan testa, sen har jag testat alla "som jag får", så att säga. Eftersom pappa har diabetes osv. Yasmin heter dom, svindyra. 240:- eller vad det var. Och det ska jag ha råd med? Ärligt jag måste skaffa ett jobb, kan ingen hjälpa mig att skriva en jobbansökan, jag är verkligen jätte dålig på sådant. Och vart ska man söka? Jag är ledig på måndagar och torsdagar, så något man kan jobba med under en förmiddag etc.
Detta går skit, allt jag lovade mig själv har rasat ihop. Allt om att jag skulle låta Olle vara lite ifred och att jag skulle släppa taget lite. Allt har bara rasat ihop. Jag blir jätte lätt sur för nästan ingenting, akn få utbrott utan anledning osv. Igår höll jag på att klappa ihop. Det va så mycket på en gång. Jag kommer inte hinna tenta in min Historia A denna terminen, Jesper lämnar mig inte ifred, Carina skulle tydligen inte med ut nu på lödag som hon lovade, Olle lackar när jag blir sur/ledsen för skitsaker, pappa är ett rövhål... Jag känner för stor press. Det är jätte jobbigt, jag har aldrig haft såhär mycket att tänka på, plus att jag ska ha min mens denna veckan också. Ännu värre. Jag vill inte vara 18, jag vill inte ta ansvar! Varför kan inte allt vara som innan? Som för några år sedan, fast med mina nuvarande vänner? När man inte behövde bry sig ett skit, man behövde inte tänka på framtiden, vad man vill blir, vad som måste göras och hur allt funkar. Jag klarar itne det här, jag vill bort, starta om på nytt.
Allt det här med Olle känns underbart, det gör det verkligen. Bland det finsaste som har hänt mig faktsikt, om det nu inte faktisk ÄR det finsaste? Men så länge jag behandlar honom såhär så vet inte jag hur länge till han orkar. Jag gör inte detta medvetet, det är som en lite djävul som dyker upp inom mig och tar över min kontroll och styr och ställer hur den vill. Och vad jag ville säga med det är att jag sårar inte Olle med vilje, det skulle jag aldrig vilja göra. Jag vet att jag gör fel ibland, men alla gör vi fel. Vi är inte felfria, och det är meningen att man ska lära sig av sina misstag. Ibland måste man kanske göra samma misstag flera gånger för att fatta vad som egentligen händer. Jag vill vara Olles lilla tjej så länge han vill det, och jag tänker verkligen försöka bättra mig. Kanske vänder mitt humör helt nu när jag byter P-Piller? Jag kanske blir som jag en gång var: hisprig, glad, spred inte ut massa saker om mitt liv på internet (??) och var inte lika beroende av denna kärlek. Jag kunde klara mig utan den där känslan som just nu får mig att bli helt galen; känslan av att jag måste vara i närheten av honom för att kunna försökra mig över att han inte gör något dumt. Jag kunde chilla, kunde ta det lugnt, jag fattar inte varför allt bara försvann. Give it back!
Jag tänker inte ge mig, jag tänker kämpa för mitt liv. Jag känner att jag hittat något att leva för, något jag kan ägna mitt liv åt, något som betyder något! Men tyvärr känns det ibland som att jag visar mer kärlek än vad jag får tillbaka, men allt har ju sina anledningar. Men jag tror inte det är dåliga sådanna i detta tillfället, jag tror det är av bra skäl. Och det är jag väldigt tacksam över. <3
Jag skaffade nya P-Piller idag. Detta är dom sista jag kan testa, sen har jag testat alla "som jag får", så att säga. Eftersom pappa har diabetes osv. Yasmin heter dom, svindyra. 240:- eller vad det var. Och det ska jag ha råd med? Ärligt jag måste skaffa ett jobb, kan ingen hjälpa mig att skriva en jobbansökan, jag är verkligen jätte dålig på sådant. Och vart ska man söka? Jag är ledig på måndagar och torsdagar, så något man kan jobba med under en förmiddag etc.
Detta går skit, allt jag lovade mig själv har rasat ihop. Allt om att jag skulle låta Olle vara lite ifred och att jag skulle släppa taget lite. Allt har bara rasat ihop. Jag blir jätte lätt sur för nästan ingenting, akn få utbrott utan anledning osv. Igår höll jag på att klappa ihop. Det va så mycket på en gång. Jag kommer inte hinna tenta in min Historia A denna terminen, Jesper lämnar mig inte ifred, Carina skulle tydligen inte med ut nu på lödag som hon lovade, Olle lackar när jag blir sur/ledsen för skitsaker, pappa är ett rövhål... Jag känner för stor press. Det är jätte jobbigt, jag har aldrig haft såhär mycket att tänka på, plus att jag ska ha min mens denna veckan också. Ännu värre. Jag vill inte vara 18, jag vill inte ta ansvar! Varför kan inte allt vara som innan? Som för några år sedan, fast med mina nuvarande vänner? När man inte behövde bry sig ett skit, man behövde inte tänka på framtiden, vad man vill blir, vad som måste göras och hur allt funkar. Jag klarar itne det här, jag vill bort, starta om på nytt.
Allt det här med Olle känns underbart, det gör det verkligen. Bland det finsaste som har hänt mig faktsikt, om det nu inte faktisk ÄR det finsaste? Men så länge jag behandlar honom såhär så vet inte jag hur länge till han orkar. Jag gör inte detta medvetet, det är som en lite djävul som dyker upp inom mig och tar över min kontroll och styr och ställer hur den vill. Och vad jag ville säga med det är att jag sårar inte Olle med vilje, det skulle jag aldrig vilja göra. Jag vet att jag gör fel ibland, men alla gör vi fel. Vi är inte felfria, och det är meningen att man ska lära sig av sina misstag. Ibland måste man kanske göra samma misstag flera gånger för att fatta vad som egentligen händer. Jag vill vara Olles lilla tjej så länge han vill det, och jag tänker verkligen försöka bättra mig. Kanske vänder mitt humör helt nu när jag byter P-Piller? Jag kanske blir som jag en gång var: hisprig, glad, spred inte ut massa saker om mitt liv på internet (??) och var inte lika beroende av denna kärlek. Jag kunde klara mig utan den där känslan som just nu får mig att bli helt galen; känslan av att jag måste vara i närheten av honom för att kunna försökra mig över att han inte gör något dumt. Jag kunde chilla, kunde ta det lugnt, jag fattar inte varför allt bara försvann. Give it back!
Jag tänker inte ge mig, jag tänker kämpa för mitt liv. Jag känner att jag hittat något att leva för, något jag kan ägna mitt liv åt, något som betyder något! Men tyvärr känns det ibland som att jag visar mer kärlek än vad jag får tillbaka, men allt har ju sina anledningar. Men jag tror inte det är dåliga sådanna i detta tillfället, jag tror det är av bra skäl. Och det är jag väldigt tacksam över. <3
Jag älskar dig, Olle. Det kan ingen ta ifrån mig.. "You're my reason to wake up in the morning"
Det är något som händer med mig
Jag vet inte vad, hjälp miiiig!!!
Jag har ångest, hjärtat dunkar för fullt, ögonen svider o tårarna bara rinner.. Jag vet itne vart jag ska ta vägen, jag vet inte varför jag reagerar som jag gör. Jag vet itne vad som händer med mig.
Få det att sluta!
Jag har ångest, hjärtat dunkar för fullt, ögonen svider o tårarna bara rinner.. Jag vet itne vart jag ska ta vägen, jag vet inte varför jag reagerar som jag gör. Jag vet itne vad som händer med mig.
Få det att sluta!
Det vackraste jag vet
Olle Andreasson, du är mitt allt. Tack för att jag fick träffa dig. Detta har vart det bästa året någonsin, och det är på grund av dig och alla nya vänner jag fått. Ni har gjort mig glada och fått mig lägga mitt förflutna bakom mig.
Jag vet att endel folk har saker emot dig, jag vet att du har saker emot endel folk. Det kan vara störande, men du hag gjort sådanna fruktansvärt stora framsteg, och ingen blir gladare än jag. Speciellt när jag får höra det från andra.
Jag vet inte vad jag ska skriva! Jag är jätte tråkig, men det har inte hänt något som jag ORKAR skriva om. Skriver redan dagbok vid sidan om liksom. NÄ nu ska jag spela pokemon
Jag vet att endel folk har saker emot dig, jag vet att du har saker emot endel folk. Det kan vara störande, men du hag gjort sådanna fruktansvärt stora framsteg, och ingen blir gladare än jag. Speciellt när jag får höra det från andra.
Jag vet inte vad jag ska skriva! Jag är jätte tråkig, men det har inte hänt något som jag ORKAR skriva om. Skriver redan dagbok vid sidan om liksom. NÄ nu ska jag spela pokemon
- 2007 -
Vad har hänt under detta året? Det är mycket, mycket bra saker. Jag har till och med hunnit bli en annan människa och klivit upp på en så hög nivå som jag knappt klarar av. Jag känner mig stark och jag trivs som "den nya" Juxxe.
I början av året minns jag hur desperat jag var av Olle, trots att jag var tillsammans med Jesper. Tillslut insåg jag vilket drägg jag hade till pojvkän, eller ja. Olle fick mig att verkligen inse det. Så jag gjorde det smartaste och bästa jag gjort i hela mitt liv känns det som -jag lämnade Jesper för Olle.
Tiden gick, jag lärde känna nya vänner, genom andra vänner.
Rania är nog den som stod mest i centrum. Jag vet inte varför, emn jag blev som en beskyddare för henne av något slag. Men det var efter att Olle gjort henne så illa som jag ville gottgöra henne på något sätt tror jag. Eller jag vet inte, hehe. Men det gav ett väldigt lyckat resultat i alla fall! <3
Ville lärde jag även känna, det var ungefär under kulturveckan tror jag. Det var förbannat kul, dessutom hade vi något stort gemensamt: Avril Lavigne.
Robin, Calle, Greger, Kalle och SaraK lärde jag känna genom Olle. Väldigt mysiga personer måste jag säga. Alla så olika och speciella på sitt sätt.
Hmm, orkar inte rabbla upp fler, men dessa är nog dom viktigaste tror jag.
Sen har jag vart på Linkin Park i globen, och på Pier Pressure och sett Avril Lavigne irl. Båda dessa upplevelser tillsammans med Olle<3 Helt sjukt underbart.
Sen kom det en period där jag blev blond! Tidigare i mitt lilla liv har jag enbart haft ljusa slingor. Jag har slingat o slingat o slingat och hoppats på att bli någolunda blond. Men sen tog jag tummen ur röven och blonderade mig. Blev dock orange, sen blev jag gul, sen blev jag jätte ljus med svart underhår. Sen rörde jag itne håret mer ^^ [fast nu är jag brunett igen <3]
Jag har även haft mitt livs första sommarjobb denna sommaren, som passungdom. Det var det värsta jag vart med om. Att se gamla människor lida, att få torka piss och ibland inte ha något att göra. Dessutom kom jag itne bra övernes med min handlerare eller vad man nu kallar det. Men efter jag stått ut de fyra veckorna kändes allt underbart, och Olle var hemma från alla festivaler och jag kunde börja njuta av mitt liv igen.
Jag och Olle har gjort så mycket underbara saker tillsammans, ofärglömliga saker (enligt mig i alla fall). Som den dagen då vi tältade vid viaredssjön i somras, drack alkohol och rökte vattenpipa alldeles ensamma och pratade om allt och ingenting. Och när vi hade vårt Heroes-maraton hemma hos honom, nötade Heroes säsong 1 under några dagar. Så tog vi oss igenom Zelda - Ocarina of time. Och det bästa av allt, när han tog med mig till Bäckäng och firade min födelsedag där. I bastun, med gifflar o champange osv. Det var den mest underbara födelsedagen någon gett mig. Sen har Olle hjälpt mig att göra sånna otroligt stora framsteg med mina fobier, jag kan tex duscha med någon igen!
Sen fyllde jag 18 :-P Då blev det krogen med Caroline, stack till Tonic och Swing. Jag hade även en jätte misslyckad fest i församlingshemmet i Frufällan. Suck, va jag mådde dåligt då. Och det var därefter jag fick en "jag-mår-dåligt-över-mina-vänner-period". Jag var avundsjuk pg. av det ena och det andra, orlolig att förlora ett antal vänner.
Sen var det bröllop, Emmelie och Lillen gifte sig. Emmelie Haglund blev Emmelie Hedberg.
Så fyllde Olle 18 år, och åkte sendan till Skottland (Glasgow) under novemberlovet.
Suck, märkte redan hur trött jag blev på att rabbla upp allt som hänt, men oj oj oj va jag har glömt mycket. Haha. Det bästa i alla fall var att jag träffade Olle för nästan exakt ett år sedan, under IV period två, och att vi senaer blev tillsammans och är det fortfarande. Är bara rädd för att vi kanske kommer varandra för nära inpå, liksom är med varandra för ofta. För då kommer vi tröttna, det kommer bli knäpptysta studer och man kommer itne hitta någonting att säga. Tillslut funkar det inte. Jag vill inte det. Jag vill vara med Olle så länge mitt hjärta säger att jag vill det.
Men jag äslkar honom, och alla mina vänner! Vi måste verkligen ses oftare, kunna umgås och göra saker ihop. Jag saknar det, så som det var i somras.
Tack för mig!
I början av året minns jag hur desperat jag var av Olle, trots att jag var tillsammans med Jesper. Tillslut insåg jag vilket drägg jag hade till pojvkän, eller ja. Olle fick mig att verkligen inse det. Så jag gjorde det smartaste och bästa jag gjort i hela mitt liv känns det som -jag lämnade Jesper för Olle.
Tiden gick, jag lärde känna nya vänner, genom andra vänner.
Rania är nog den som stod mest i centrum. Jag vet inte varför, emn jag blev som en beskyddare för henne av något slag. Men det var efter att Olle gjort henne så illa som jag ville gottgöra henne på något sätt tror jag. Eller jag vet inte, hehe. Men det gav ett väldigt lyckat resultat i alla fall! <3
Ville lärde jag även känna, det var ungefär under kulturveckan tror jag. Det var förbannat kul, dessutom hade vi något stort gemensamt: Avril Lavigne.
Robin, Calle, Greger, Kalle och SaraK lärde jag känna genom Olle. Väldigt mysiga personer måste jag säga. Alla så olika och speciella på sitt sätt.
Hmm, orkar inte rabbla upp fler, men dessa är nog dom viktigaste tror jag.
Sen har jag vart på Linkin Park i globen, och på Pier Pressure och sett Avril Lavigne irl. Båda dessa upplevelser tillsammans med Olle<3 Helt sjukt underbart.
Sen kom det en period där jag blev blond! Tidigare i mitt lilla liv har jag enbart haft ljusa slingor. Jag har slingat o slingat o slingat och hoppats på att bli någolunda blond. Men sen tog jag tummen ur röven och blonderade mig. Blev dock orange, sen blev jag gul, sen blev jag jätte ljus med svart underhår. Sen rörde jag itne håret mer ^^ [fast nu är jag brunett igen <3]
Jag har även haft mitt livs första sommarjobb denna sommaren, som passungdom. Det var det värsta jag vart med om. Att se gamla människor lida, att få torka piss och ibland inte ha något att göra. Dessutom kom jag itne bra övernes med min handlerare eller vad man nu kallar det. Men efter jag stått ut de fyra veckorna kändes allt underbart, och Olle var hemma från alla festivaler och jag kunde börja njuta av mitt liv igen.
Jag och Olle har gjort så mycket underbara saker tillsammans, ofärglömliga saker (enligt mig i alla fall). Som den dagen då vi tältade vid viaredssjön i somras, drack alkohol och rökte vattenpipa alldeles ensamma och pratade om allt och ingenting. Och när vi hade vårt Heroes-maraton hemma hos honom, nötade Heroes säsong 1 under några dagar. Så tog vi oss igenom Zelda - Ocarina of time. Och det bästa av allt, när han tog med mig till Bäckäng och firade min födelsedag där. I bastun, med gifflar o champange osv. Det var den mest underbara födelsedagen någon gett mig. Sen har Olle hjälpt mig att göra sånna otroligt stora framsteg med mina fobier, jag kan tex duscha med någon igen!
Sen fyllde jag 18 :-P Då blev det krogen med Caroline, stack till Tonic och Swing. Jag hade även en jätte misslyckad fest i församlingshemmet i Frufällan. Suck, va jag mådde dåligt då. Och det var därefter jag fick en "jag-mår-dåligt-över-mina-vänner-period". Jag var avundsjuk pg. av det ena och det andra, orlolig att förlora ett antal vänner.
Sen var det bröllop, Emmelie och Lillen gifte sig. Emmelie Haglund blev Emmelie Hedberg.
Så fyllde Olle 18 år, och åkte sendan till Skottland (Glasgow) under novemberlovet.
Suck, märkte redan hur trött jag blev på att rabbla upp allt som hänt, men oj oj oj va jag har glömt mycket. Haha. Det bästa i alla fall var att jag träffade Olle för nästan exakt ett år sedan, under IV period två, och att vi senaer blev tillsammans och är det fortfarande. Är bara rädd för att vi kanske kommer varandra för nära inpå, liksom är med varandra för ofta. För då kommer vi tröttna, det kommer bli knäpptysta studer och man kommer itne hitta någonting att säga. Tillslut funkar det inte. Jag vill inte det. Jag vill vara med Olle så länge mitt hjärta säger att jag vill det.
Men jag äslkar honom, och alla mina vänner! Vi måste verkligen ses oftare, kunna umgås och göra saker ihop. Jag saknar det, så som det var i somras.
Tack för mig!
Försvinn ur mitt liv!
Jag har försökt, försökt så många gånger! Men det blir alltid samma sak.
Det räcker nu, jag orkar verkligen inte mer. Ja jag vet, jag har sagt detta innan. Men saken är den att man blir starkare och starkare ju mer man såras, eller hur? Suck, jag vet inte hur jag ska hantera denna situationen. Låtsas som att jag inte bryr mig? Ja, det var väl så jag försökte få honom att tro. Men usch, detta gav mig fan ärr.
Ehm, kanske borde säga också att detta handlar inte om Olle, så ni som bara bryr er om mig o Olle kan ju sluta läsa med en gång. För det här handlar om en som är hatad av de flästa just nu och sen en tid tillbaka. Nämnligen Jesper... Jag har undvikt honom sen vi var hos Tony för tre vockor sedan, har inte velat prata med honom så mkt osv.. Det beror på att jag har fått höra på håll att han går runt o säger till folk att jag o han kommer bli tillsammans igen, och att han vet vart knapparna sitter på mig; trycker han på rätt knapp finns det inget stopp på mig. Och han går omkring o tror att jag är såld på honom, när jag i självaste verket äcklas av honom. Jag har talat om för honom att jag inte tänker bli tillsammans med honom, likamed förbannat så säger han att han kommer vänta på mig o att det kommer bli vi två i slutet ändå. Jag retar mig så oerhört mycket på det.
Men idag, just idag, så var det en såndär dag som började dåligt men som man trodde skulle bli bättre framåt eftermiddagen. Men så¨fan heller. Jag kommer hem efter att ha vart i Knalleland med mamma o mormor, sätter mig framför datorn o loggar in på msn. Där börjar allt. Jesper startar konversationen med "det är så mycket som du inte vet" o bla bla bla. Det är ju klart att jag börjar undra. Det slog ju mig i bakhuvudet: "Nu tänker han få mig irriterad och ledsen". Men vi babblar på med smileys osv. Jag nämner även att om han säger vad det är han vill ha sagt någon jävla gång så kan jag berätta om när jag började träffa Olle (för det har han vart intresserad av). Då börjar det bli en konflikt. Han säger: "Ne jag var väl inte alltid så snäll", sen "Ne jag var väl ingen ängel 3-4 gånger". Under tiden vi var ihop nu asså. Och saken var ju den att han ville itne säga vad det var, utan han skulle provocera fram det. Så sa jag det: "Har du vart otrogen elelr vad är det du försöker komma fram till? När och med vilka?" Han vägrade säga när o med vilka. Sen kommer han med "Nje, första gången var när jag festade själv med mina kompisar". Sen babblade han på med massa skumma saker. Sen kommer vi fram till vilka gånger det faktiskt var, och det känns som att någon hugger mig med en kniv i ryggen så att mina lungor töms. Minnerna bara for genom huvudet, hur jag smiter ut i natten för att han lovat att komma runt 23:00 tiden, men inte kommer. Och han svarar inte när jag ringer, han är på fest. När jag väl får tag på honom vägrar han prata med mig och säger att han ska ringa upp men ringer aldrig. Hans kompisar svarar i telefonen. Jag satt i en snödriva till klockan blev typ tre eller något. Sen bad jag honom dra åt helvete i telefonen o gick in, men somnade aldrig.
Det var EN av alla gånger han "tatt livet av mig". Men hmm, tillbaka till våran konversation. Han vägrade fortfarande att säga namn på personerna. Antagligen eftersom att han ljög o var rädd att jag skulle fråga ut personerna som han nämnde. Men tillslut gav jag upp, jag tyckte situationerna talade för sig själva. Jag avslutade med att säga "Jag kan stolt säga att jag aldrig var otrogen mot dig". Då säger han "Jag vet, men jag ångrar ingenting"
Jag bryter ihop, jag fattar inte hur man kan vara så iskall. Varför säger han det nu? 10 månader efter att vi gjort slut? Vad är det för FEL på honom!? Hur kan han se mig i ögonen? Jag trodde verkligen inte att jag blivit bedragen, jag trodde verkligen inte det. Ska han ge mig ännu fler men för livet? Jag orkar inte det här, jag är inte värd det här! Det räcker med alla saker Olle har fått kämpa för, alla fobier jag haft och fortfarande har kvar. Varför ska Olle få lida med det när det är Jespers jävla fel att jag har blivit sånhär!? Jag ska säga en sak, de vänner jag har som lärt känna mig nu det senaste, detta är inte jag. Jag var inte sånhär innan. Jag har knappt några vänner kvar som jag kände innan jag blev såhär "emo" och rädd så att säga. Så försiktig och tillbakadragen, jag är inte sån egentligen! Jag är hyper, jag är glad, jag är busig, jag gör saker man inte får, jag skiter i vad andra tycker, jag står upp för mig själv. Men inte längre, jag VÅGAR inte :'( Alicia är nog den enda jag har gått med mig i vått o torrt genom alla år, tack för det Alli.
Men nu pallar jag itne mer, jag söker tröst men jag vet inte vart jag ska vända mig. Jag kan inte vända mig till dom som hatar Jesper eller dom som inte vet vem han är eller känner honom. Jag har inga vänner kvar som känner honom bra känns det som.
Jag är så oerhört tacksam för att jag träffade Olle, han har hjälpt mig göra så otroligt stora framsteg. Allt jag vill är att lägga Jesper bakom mig, det har jag velat så länge nu. Men varför händer det aldrig något >__<
Det räcker nu, jag orkar verkligen inte mer. Ja jag vet, jag har sagt detta innan. Men saken är den att man blir starkare och starkare ju mer man såras, eller hur? Suck, jag vet inte hur jag ska hantera denna situationen. Låtsas som att jag inte bryr mig? Ja, det var väl så jag försökte få honom att tro. Men usch, detta gav mig fan ärr.
Ehm, kanske borde säga också att detta handlar inte om Olle, så ni som bara bryr er om mig o Olle kan ju sluta läsa med en gång. För det här handlar om en som är hatad av de flästa just nu och sen en tid tillbaka. Nämnligen Jesper... Jag har undvikt honom sen vi var hos Tony för tre vockor sedan, har inte velat prata med honom så mkt osv.. Det beror på att jag har fått höra på håll att han går runt o säger till folk att jag o han kommer bli tillsammans igen, och att han vet vart knapparna sitter på mig; trycker han på rätt knapp finns det inget stopp på mig. Och han går omkring o tror att jag är såld på honom, när jag i självaste verket äcklas av honom. Jag har talat om för honom att jag inte tänker bli tillsammans med honom, likamed förbannat så säger han att han kommer vänta på mig o att det kommer bli vi två i slutet ändå. Jag retar mig så oerhört mycket på det.
Men idag, just idag, så var det en såndär dag som började dåligt men som man trodde skulle bli bättre framåt eftermiddagen. Men så¨fan heller. Jag kommer hem efter att ha vart i Knalleland med mamma o mormor, sätter mig framför datorn o loggar in på msn. Där börjar allt. Jesper startar konversationen med "det är så mycket som du inte vet" o bla bla bla. Det är ju klart att jag börjar undra. Det slog ju mig i bakhuvudet: "Nu tänker han få mig irriterad och ledsen". Men vi babblar på med smileys osv. Jag nämner även att om han säger vad det är han vill ha sagt någon jävla gång så kan jag berätta om när jag började träffa Olle (för det har han vart intresserad av). Då börjar det bli en konflikt. Han säger: "Ne jag var väl inte alltid så snäll", sen "Ne jag var väl ingen ängel 3-4 gånger". Under tiden vi var ihop nu asså. Och saken var ju den att han ville itne säga vad det var, utan han skulle provocera fram det. Så sa jag det: "Har du vart otrogen elelr vad är det du försöker komma fram till? När och med vilka?" Han vägrade säga när o med vilka. Sen kommer han med "Nje, första gången var när jag festade själv med mina kompisar". Sen babblade han på med massa skumma saker. Sen kommer vi fram till vilka gånger det faktiskt var, och det känns som att någon hugger mig med en kniv i ryggen så att mina lungor töms. Minnerna bara for genom huvudet, hur jag smiter ut i natten för att han lovat att komma runt 23:00 tiden, men inte kommer. Och han svarar inte när jag ringer, han är på fest. När jag väl får tag på honom vägrar han prata med mig och säger att han ska ringa upp men ringer aldrig. Hans kompisar svarar i telefonen. Jag satt i en snödriva till klockan blev typ tre eller något. Sen bad jag honom dra åt helvete i telefonen o gick in, men somnade aldrig.
Det var EN av alla gånger han "tatt livet av mig". Men hmm, tillbaka till våran konversation. Han vägrade fortfarande att säga namn på personerna. Antagligen eftersom att han ljög o var rädd att jag skulle fråga ut personerna som han nämnde. Men tillslut gav jag upp, jag tyckte situationerna talade för sig själva. Jag avslutade med att säga "Jag kan stolt säga att jag aldrig var otrogen mot dig". Då säger han "Jag vet, men jag ångrar ingenting"
Jag bryter ihop, jag fattar inte hur man kan vara så iskall. Varför säger han det nu? 10 månader efter att vi gjort slut? Vad är det för FEL på honom!? Hur kan han se mig i ögonen? Jag trodde verkligen inte att jag blivit bedragen, jag trodde verkligen inte det. Ska han ge mig ännu fler men för livet? Jag orkar inte det här, jag är inte värd det här! Det räcker med alla saker Olle har fått kämpa för, alla fobier jag haft och fortfarande har kvar. Varför ska Olle få lida med det när det är Jespers jävla fel att jag har blivit sånhär!? Jag ska säga en sak, de vänner jag har som lärt känna mig nu det senaste, detta är inte jag. Jag var inte sånhär innan. Jag har knappt några vänner kvar som jag kände innan jag blev såhär "emo" och rädd så att säga. Så försiktig och tillbakadragen, jag är inte sån egentligen! Jag är hyper, jag är glad, jag är busig, jag gör saker man inte får, jag skiter i vad andra tycker, jag står upp för mig själv. Men inte längre, jag VÅGAR inte :'( Alicia är nog den enda jag har gått med mig i vått o torrt genom alla år, tack för det Alli.
Men nu pallar jag itne mer, jag söker tröst men jag vet inte vart jag ska vända mig. Jag kan inte vända mig till dom som hatar Jesper eller dom som inte vet vem han är eller känner honom. Jag har inga vänner kvar som känner honom bra känns det som.
Jag är så oerhört tacksam för att jag träffade Olle, han har hjälpt mig göra så otroligt stora framsteg. Allt jag vill är att lägga Jesper bakom mig, det har jag velat så länge nu. Men varför händer det aldrig något >__<
Jag älskar dig, du är verkligen det vackraste som hänt mig. Tack för att du finns!
Jag mår bra
Denna konflikt med det som hände på trägårn är tydligen löst nu.
Jag ska nog bli brunhårig i helgen. Jag orkar inte skriva nu. Hejdå
Jag ska nog bli brunhårig i helgen. Jag orkar inte skriva nu. Hejdå
Det kan inte va sant?!
Jag skulle aldrig, aldrig i hela mitt liv, eller skulle jag?! Jag är helt förvirrad. När jag var på trägårn i lördags blev jag inträngd i ett hörn av "honom" och han försökte bokstavligt talat hångla upp mig mot väggen. Han vet att jag har Olle, dom är hyfsat bra vänner. Jag förstår inte riktigt. Sure, vi dansade, kanske lite väl "vågat" eller hur jag ska säga. Har tidigare bara dansat så med tjejer, och det kanske hade sin anledning till det också. Jag "gned" mig längst hans ben osv, men det var bara en dans! Han förde mig bortåt och trängde in mig i ett hörn och försökte hångla upp mig mot väggen. Jag håller handen för hans mun och säger: "Vet du vem Olle är?" Till svar får jag: "Skit i Olle nu, bara en kyss".
Jag är inte den personen som totaldissar folk och är "elak" mot dem. Jag kan inte vara varken dissande, elak eller liknande mot någon. Så i det här fallet var jag inte arg på honom, jag försökte leka bort det, skratta och dansa bort det liksom. Men till min räddning kom Alicia (ett antal gånger) och slet mig därifrån ner på toaletten. Jag tyckte det var rätt dålig stil av denna killen att gå på hans kompis flickvän (men detta är tydligen inte första gången han gör så mot någon) så jag berättade det för Olle. Olle lyfter telefonen och ringer: "Va FAN håller du på med *namn*?! Vad tänker du med? Du är medveten om att jag är ihop med henne va?" osv. Då säger denna personen "Vi kysstes". Jag har inget som helst minne av att jag lät honom kyssa mig, och jag hoppas verkligen att någon såg detta och kan "vittna" att det verkligen inte var så. Han kom NÄRA men inte så nära, jag kan nästan sätta mitt liv på det. Jag hade fingrarna emellan hela tiden. Varför säger han till Olle att vi kysstes!? Why!!!!???
Jag har verkligen inget minne av att jag lät honom göra det, snälla. Någon som såg något?
Jag börjar må dåligt, tänk om jag har minneslucka? Jag har svurit Olle att jag inte gjort något, men tänk om jag har det? Herre jävlar.... Skulle aldrig förlåta mig själv, skulle ta livet av mig.. Aldrig mer krogen *gråta*
Jag är inte den personen som totaldissar folk och är "elak" mot dem. Jag kan inte vara varken dissande, elak eller liknande mot någon. Så i det här fallet var jag inte arg på honom, jag försökte leka bort det, skratta och dansa bort det liksom. Men till min räddning kom Alicia (ett antal gånger) och slet mig därifrån ner på toaletten. Jag tyckte det var rätt dålig stil av denna killen att gå på hans kompis flickvän (men detta är tydligen inte första gången han gör så mot någon) så jag berättade det för Olle. Olle lyfter telefonen och ringer: "Va FAN håller du på med *namn*?! Vad tänker du med? Du är medveten om att jag är ihop med henne va?" osv. Då säger denna personen "Vi kysstes". Jag har inget som helst minne av att jag lät honom kyssa mig, och jag hoppas verkligen att någon såg detta och kan "vittna" att det verkligen inte var så. Han kom NÄRA men inte så nära, jag kan nästan sätta mitt liv på det. Jag hade fingrarna emellan hela tiden. Varför säger han till Olle att vi kysstes!? Why!!!!???
Jag har verkligen inget minne av att jag lät honom göra det, snälla. Någon som såg något?
Jag börjar må dåligt, tänk om jag har minneslucka? Jag har svurit Olle att jag inte gjort något, men tänk om jag har det? Herre jävlar.... Skulle aldrig förlåta mig själv, skulle ta livet av mig.. Aldrig mer krogen *gråta*
Fest hos Frick
Men det va typ abra brudar... Vart fan tog killarna vägen?? haha... Drog till Swing sen i alla fall och träffade SaraK och Sarah... Sen stack jag med Daniel till Mc Donalds efter Swing hade stängt. Då bjöd Marcus på pommes :D *glaaad*
Funderar på Trägår'n idag, någon som ska med?
Funderar på Trägår'n idag, någon som ska med?
OLLE HAR RINGT!!
HAN LEVER, HAN ÄLSKAR MIG, HAN SAKNAR MIG!!!!!!!!!!
MIN DAG ÄR RÄDDAD!!!
Ska till Göteborg o träffa Rania om en stund också. Vilken underbar dag <3
Bästa dagen på hela veckan hittils...
MIN DAG ÄR RÄDDAD!!!
Ska till Göteborg o träffa Rania om en stund också. Vilken underbar dag <3
Bästa dagen på hela veckan hittils...
