Det gör ont faktiskt ='(
Helvete, helvete, helvete, helvete......... HELVETE!
Jag är så jävla smart, vore publicera det överallt.... Men helvete... Jag visste det! *ont i hjärtat*
Varför kan han itne bara säga det, varför ska jag behöva gå och tro saker? Varför ska han vara så........ egoistisk? Det kanske var helt fel ord, men det känns så nu. Jag fick bara tanken nu i morse, en tanke som jag trodde kunde vara svaret till min fråga. Och......... WOLLA! Jag hade så jävla rätt... Och det gör så jääävla ont, varför frågade jag ens? Nu kommer jag lida av detta jätte länge... Helvete... Ska jag skylla mig själv? Det tycker jag inte, jag hade all rätt att få veta. Jag HATAR när sådant här händer... När jag går och tänker på saker o tror det värsta, och sen visar det sig att det är så. Är det då konstigt att jag är som jag är? NEJ! Det är inte det minsta konstigt, för då tror ju jag självklart att jag har rätt i stort sett varje gång jag tänker dåliga saker. Vilket ger mig ett för jävligt liv. Men men, detta var mitt fel, allt var mitt fel. Verkligen allt.. Han gör ju aldrig några fel.
1. Det är jag som säger att jag tänker på honom, saknar honom eller älskar honom
(tydligen för ofta)
2. Det är jag som går o tänker fruktansvärda saker
(som slår in)
3. Det är jag som är så dum och frågar honom och därefter får reda på svaret
(vilket gjorde jävligt ont)
Men nu vet jag, och då ska jag försöka göra så också. Ska försöka göra honom glad, jag vill göra allt för honom. Jag ska sluta säga att jag saknar honom, att jag tänker på honom och hur mycket jag älskar honom och bryr mig om honom. Sen får väl vi se hur älskad han känner sig, idiot....
Varför kan han itne bara säga det, varför ska jag behöva gå och tro saker? Varför ska han vara så........ egoistisk? Det kanske var helt fel ord, men det känns så nu. Jag fick bara tanken nu i morse, en tanke som jag trodde kunde vara svaret till min fråga. Och......... WOLLA! Jag hade så jävla rätt... Och det gör så jääävla ont, varför frågade jag ens? Nu kommer jag lida av detta jätte länge... Helvete... Ska jag skylla mig själv? Det tycker jag inte, jag hade all rätt att få veta. Jag HATAR när sådant här händer... När jag går och tänker på saker o tror det värsta, och sen visar det sig att det är så. Är det då konstigt att jag är som jag är? NEJ! Det är inte det minsta konstigt, för då tror ju jag självklart att jag har rätt i stort sett varje gång jag tänker dåliga saker. Vilket ger mig ett för jävligt liv. Men men, detta var mitt fel, allt var mitt fel. Verkligen allt.. Han gör ju aldrig några fel.
1. Det är jag som säger att jag tänker på honom, saknar honom eller älskar honom
(tydligen för ofta)
2. Det är jag som går o tänker fruktansvärda saker
(som slår in)
3. Det är jag som är så dum och frågar honom och därefter får reda på svaret
(vilket gjorde jävligt ont)
Men nu vet jag, och då ska jag försöka göra så också. Ska försöka göra honom glad, jag vill göra allt för honom. Jag ska sluta säga att jag saknar honom, att jag tänker på honom och hur mycket jag älskar honom och bryr mig om honom. Sen får väl vi se hur älskad han känner sig, idiot....
Trackback
Postat av: sara
detta låter inte alls bra ? "/
