★ Josefin Bellini ★

Men jag tror jag börjar fatta...
Nu har jag suttit i sitsen själv.
Jag ska aldrig tillbaka ner igen..

Det är inte synd om mig,
jag har betett mig oerhört illa.
Men gjort är gjort och det går
knappast att göra något åt nu.

Inte bara mot dig, utan mot
honom och henne också.
Jag säger saker jag aldrig
sagt förut och gör saker
som jag aldrig gjort förut.

Jag vet inte vad som hänt mig,
jag vet bara att mitt sanna jag
försvann med dig.

Jag har gjort det... Fy fan vad dålig jag är. Skickade sms o tackade för att han sket i malmberg för att jag skulle få komma. men skrev även att jag tänker på honom osv.. Fan va kass jag är... Varför tror jag fortfarande på oss? Jag kommer vänta här, för alltid.. Du är värd så sjukt mycket mer än mig, så som jag behandlade dig. Men du är................ min? Jag tål inte att se dig ihop med någon annan i detta tillståndet... Just nu vet jag itne om jag vill vara med någon annan heller. Jag trodde faktiskt jag kommit över dig, jag hittade en som jag blev intresserad av till och med! Men sen kom balen och när jag såg dig med din höga hatt och kostym och allt så föll murarna. Jag blev osäker på mig själv igen. Men denna personen som jag var beredd att släppa in i mitt liv söteter jag nu mera bort. Jag känner mig otrogen. Jag vågar inte röra någon. Men jag vill inte tänka på dig, jag vill inte påminnas om dig hela tiden. Tiden läker alla sår, sägs det. Men om tiden står still? Hur går det då?

Och det suger som fan... Veckan var ganska kass.. Carina hade allergi, Linkin Park ställde in, det regnade, det blåste, det var svinkallt.. Men sen kom vissa stunder där det var så sjukt jobbigt varmt. Det var verkligen varierande. Träffade itne så mycket nytt folk.. Första natten besökte dock Andreas vårt tält.. Och sista natten besökte Robin vårt tält.. Träffade på Greger där nere också, det var faktiskt riktigt kul :-) Pluspoäng för det.. Jaja... Jag och carina blev sugna på choklad, det var nämnligen så att vi hade plockat med oss MINST 4 st chokladkakor (eftersom hon hade vunnit 2kh på liseberg).... MEN när vi skulle plocka fram dom så var dom borta :P vi var helt säkra på att vi lagt ner dom, emn det hade vi antagligen itne gjort.. Men men, sånt som händer. Vi åt absolut inte upp all mat vi köpte heller.. Nu vet man det till nästa gång liksom... Bröd och mjukost räcker.. man åt inte så mycket.. elle ah, man köpte la pommes då o då.. och tacotallrikar osv.... Fyndade även.. Jag har en hasch-pipa som jag inte vet vad jag ska göra med, kommer antalgigen aldrig använda den heller, emn den är cool. den är mindre än en tändare ;P sen köpte jag en nättröja! Sjukt värt.. lite stor dock, men ska det va så ska det va.. Nog pratat om hultsfred..

Min bror fyllde år igår... Det blev sjukt mycket smörgåstårta, hade två kalas samma dag.. o jag som hatar smörgåstårta.. jag fick sitta o pilla för att inte få med räkor och massa äcklig röra.. typ västkustsallad osv.. fy fan *spotta på* sen skulle ju min mormor självklart öppna sin käft så jag var tvungen att skriva ut en bild på george o visa halva släkten.. haha... fast det va ganska kul.. mrosan menade på att när han var här på morsdag så blev hon jätte glad, för hon hade itne sett något så sött i hela sitt liv. så hon sa inför släkten att det var en jätte bra morsdagpresent.. lol... senare på kvällen ringer jesper, han ville att jag skulle komma till tony men jag sa nej... så får jag prata emd jossa som också bad mig att komma, men jag tvekade... sen får jag prata med tony och jag har väl alltid haft någon slags svaghet för honom, så jag kunde itne låta bli... han har hundögon genom telefonen typ.. haha... men vi åt godis, kollade på film o sen dog vi en stund.. min näsa rannn som fan, så det var toan var 10:e minut typ.. sjukt jobbigt under filmen må jag säga.. well well... jag pallade itne att stanna där för länge, så beslöt mig för att ta 04:37 bussen hem... MEN jag lyckades alltså somna o vaknade 46.. så jag kutar ut till busshållplatsen men missade antagligen bussen, för den kom inte.. så jag fick vänta på den som gick 05:00... sjukt kallt var det... och snorig var jag..

idag har jag itne gjort så värst mycket... mamma har vart (är dock fortfarande, elelr så är hon påväg hem) i skara, simon sover hos mina kusiner, patrik jobbade och pappa jobbade men kom hem med pizza. Efter det blir han som ett odjur (inget ovanligt, men ändå).. [kom precis på att jag knappt börjar mina meningar med stora bokstäver]


jag har suttit och försökt installera sims1, alla expansioner förutom makin magic (som olle fortfarande har någonstans). men det har gåttt sjukt dåligt... det abra laggar o så kan man inte utföra kommandon... cp...

Sen fick jag höra igår att olle suttit med ett gäng o fikat på Café Viskan.. Dom skulle göra något galet, o Olle ville dra med sig en tjej men han fick tydligen itne det, för då skulle dom bråka.. Fast vilka som skulle bråka uppfattade jag aldrig.. Och på talan om olle... Hade ju tänkt tillbringa midsommar med ullrik och carina osv hemma hos Malmberg.. MEN Olle ska dit, så jag får inte komma. För dom känner Olle bättre och olle vill inte ha dit mig. Vad är det han är rädd för? Jag fattar inte? Åååhh.. Har typ ägnat denna dagen åt att älta, helt ärligt nu... Skiter i om fel personer läser detta.. Jag har gjort det, och därför mår jag så fucking dåligt... Tårar rinner, men det är inte pg. av olle.. Mina ögon är svullna och torra pg. av min förkyldning. Men känslan förstärks ändå när det rullar tårar nerför kinden.. som om jag vore mer ledsen än vad jag är..

drömde en mardröm inatt..... om olle.... igen... det gick så långt att jag dödade honom... det var student... jag tog studenten (?) ihop med min kusin och ah.. efter det så åkte jag hem till Olles mamma och vi gjorde någon konstig och äcklig mat.. sen gick jag upp på övervåningen (fast ah, det var itne olles riktiga hus). sen hör jag olle komma innanför dörren o han ser mina skor och skäller ut sin morsa o säger att han itne vill ha mig här... sen kom han upp på rummet och ah jag vet inte vad som hände... sen hoppade han genom ett fönster o jag genom ett annat... båda slog sig jätte hårt mot marken.. men vi dog itne.. sen var vi på nått jävla creepy ställe... det var början på en annan dröm liksom.. ett betonghus utan tapeter osv... jag gick efter honom o bad om att få prata med honom, men han vägrade.. han skrek åt mig, olle som aldrig skriker åt någon.. jag kände mig frustrerad och ah... minns itne vad som hände emellan... så var det en säng någonstans... jag låg i sängen och försökte dra honom ner i den.. men jag lyckas inte. på väggen hänger det ett spjut. det är massa stup i huset, från vägg till vägg så att säga, så man måste hoppa över för att komma förbi.. olle stod vi dett sånt.. jag tar spjutet och kastar mot honom, av ren ilska för att få hans uppmärksamhet. men jag träffar halsen och jag spettar honom mot väggen... det var det hemskaste jag drömt på länge... jag känner mig så sjukt påträngade så det finns inte... jag vill bara veta hur du har det, om du tänker lika mycket som jag, hur det går för dig... om du tänker på oss...

Men men, inget emr jag kan göra... Jag går här och väntar o väntar... Väntar på vad? Att du ska ångra dig och komma tillbaka? Så fan heller att du gör.. Vad är det med mig? Jag fick mina chanser.. Jag är så jävla korkad.. Alla bara snackar om att jag är värd någon bättre, men ni har ingen aning om hur jag är! Ni känner inte mig, jag känner ffs itne ens mig själv...!! Jag vill känna tröst, jag vill känna trygghet, jag vill känna att jag hör hemma någonstans... Allt känns så jävla fel jsut nu.. Vet inte vad jag håller på med.. Jag sårar mer än vad jag någonsin gjort förut... Fan vad emo jag är, förlåt.. Men jag älskar verjkligen den här killen... Nått så kolosalt.. Just nu känns det som att jag ångrar att jag lät dig komma hem till mig den där onsdagskvällen, 31 januari 2007.. Fast innerst inne ångrar jag det inte.. Har haft så sjukt underbara stunder ihop med dig och du har lärt mig så himla mycket..

Du fick mig stå på benen igen.. Men sen.......... kapade du dem..

..... for what? För att han ska komma tillbaka.. Jag är ju ptatetisk.. "Juxxe, hade han velat ha dig tillbaka så hade han kommit tillbaka för längesen, det var en månad sedan igår.. " Men jag vill inte inse det, jag vet att jag är värd så mycket bättre, men jag vill inte ha så mycket bättre. Jag tyckte om Olle och det vi hade, och jag förstår hans sits nu, jag känner mig själv likadan som honom. Lika hemsk och odräglig..

"Du måste hata honom för att kunna gå vidare" hörde jag i lördags av en brud.. Men jag kommer inte kunna hata honom, jag ser för mycket vackert i vårt förhållande. Kommer aldrig kunna hata honom heller. Sure, jag hatar att jag ens började älska honom, men jag hatar inte honom! Tror inte jag kommer kunna säga att jag älskar någon igen... Jag vill inte säga "Jag älskar dig" till någon eftersom jag haft starkare känslor för någon annan.. Om jag någon gång får starkare känslor för någon än vad jag hade för Olle så bör den personen känna sig fruktansvärt älskad.. Jag älskade Jesper sjukt mycket, men Olle steg över den gränsen. Och nu står jag här. Tredje gången gilt. Först Valen, sen Jesper och nu Olle. Det måste ta slut här.. Jag tänker inte ta mer skit från någon annan.. Sure, jag  kan ha känslor för någon, men känns som att jag aldrig kommer kunna gå längre än så.

"För att komma över en kille måste du ligga under en annan" sure, det kanske stämmer, men inte i längden. Jag hatar folk som knullar runt o jag tänker inte göra det.

Jag viiiiill ingen hellre än av vrida tilbaka tiden, vrida tillbaka tiden till innan jag läste journalen.. Det man inte vet har man inet ont av liksom. Fan va jag skyller allt på mig. DET ÄR HANS FEL! Hade han inte skrivit så så hade detta aldrig hänt.. Och hade han inte betett sig som han gjrode så hade jag aldrig läst den.. Ååååh, fan va jag hatar livet...

Aja, Hultsfred i morgon bitti.. Ska dit med Honey, Carina och Robin.. Kul som fan! Så ah... See you later.. Hemma på söndag.. Kommer nog blogga om det också, trots att det inte handlar om mig och Olle.. hehe

baii

Jag hade fått sms om att du ville träffa mig, jag skulle få mina sista saker och du skulle få dina. Vi träffades på ett ställe som jag inte minns just nu. Du gick fram till mig, frågade hur det var med mig och vad jag gjort de senaste veckorna. Du hade det där leendet på läpparna som du alltid haft och dina ögon satt som fastklistrade i mina.. Vad hade hänt? Varför gick du fram till mig?

Vi pratade om allt och ingenting och vi skrattade, precis som förr... Jag frågade om du gjort något med någon annan, och du la huvudet på sned och flinade igen. Jag fortsatte: "Jag du haft sex med *namn*?" Så brast du ut i skratt. "Ja, vad trodde du? Jag var ju tvungen att låta tankarna fara åt något annat håll ett tag" sa du, och det skar genom kroppen, men ändå log jag, som om jag tyckte det var bra. Du sa att du saknat mig, men att du inte ville visa dig svag. Du ville att jag skulle lära mig något av det som hänt, så att jag aldrig skulle göra om det igen. Ville du ha mig tillbaka? Kunde det verkligen vara så?



Men nej nej och åter nej. När jag vaknade så fanns det inget sms och jag kände inte heller att jag vart nära dig. Vad vill mina drömmar med det här? Varför låter du mig inte bara gå vidare? Jag vill inte älta dig, jag vill inte vara den som står ensam kvar och sörjer. Du verkar inte må det minsta dåligt... Vad fan har jag gjort? Du verkar gå vidare så lätt....

*Kollar på rosen som ligger i hyllan som du gav mig med en lapp* "En dag ska jag bli som du.... :P" står det på lappen. Minns du hur ofta du brukade säga det? Allt känns så omvänt. Det är jag som har blivit som du, det är jag som behandlar andra lika illa som jag tyckte du behandlade mig. Varför är det så? Nu är det jag som inte svarar på sms direkt, det är jag som är upptagen, det är jag som har saker att göra hela tiden, det är jag som dissar folk på msn.. VAD MER BEGÄR DU?! Varför kan jag inte bara få dig att förstå? Kan du inte bara lyssna på vad jag har att säga? Jag behöver dig mer än vad jag vill ha dig, och jag hatar dig för det. Allt jag vill är att du ska ta kontakt med mig igen, jag saknar dig så det gör ont i hela kroppen. Jag trodde jag var över dig, jag var nästan säker. Men så kom balen, sen kom skolavslutningen och nu sitter jag här och ältar och ältar. Vad fan ska jag ta mig till?

Igår..... Ja, igår... Jag stod och förklarade situationen för Carina.. "Ah, och jag har inte kommit över olle och jag kommer inte göra det på ett jävla tag!" sa jag ganska högt och bestömt.. Då sätter carina pekfingret över läpparna och jag förstår vad som finns bakom mig. Jag vänder mig om och får nästan ögonkontakt med dig. Jag trodde jag skulle smälla, vad gjorde du där? Du var inte där innan. Jag, Carina, Robin och Jakob stod där för oss själva på ett ganska avlägset ställe, men ändå kom du dit? Du såg att jag stod där, det måste du gjort. Men ändå gick du dit? Jag förstår inte, Olle. Men jag vill förstå. Vad är det du riskerar genom att träffa mig? Vad är det som kommer hända? Jag vill bara veta.. Ge mig ro så jag kan gå vidare. Jag klarar inte det här... Eller jo, det gör jag. Vet inte varför jag sa så. Men jag mår så jävla dåligt, och det kommer bara bli sämre och sämre.. Det finns för mycket som påminner om dig.

Jag har en plan... Ett brev... Med ett citat... Kommer det förändra något? Eller kommer du riva det i bitar? Kommer du elda upp det? Eller kommer du förstå? Kommer du förlåta?

Jag kräver inte att vi ska bli vi igen, hur mycket jag än skulle vilja det. Allt jag vill är att få kunna prata med dig, kunna prata om saker, kunna umgås och känna att du betyder något för mig. Som jag sa förra inlägget, mitt hjärta är ditt att förstöra. Jag kan inte ge det till någon annan hur mycket jag än försöker. Jag vet inte vad det är med mig, jag har aldrig betett mig såhär förr. Jag har så mycket frågor, frågor som jag så gärna vill ha svar på. Frågor som jag ältar varje dag..

Jag väntar här, men jag tänker inte lyfta ett finger för din skull. Det är din tur den här gången :'(