* Nothing last forever
Men jag tänker inte acceptera det. Detta existerar inte! Detta fick inte hända. Jag måste få veta varför, du får inte göra såhär mot mig! Förstår du inte? Hur hände detta? Allt va ju så bra kvällen innan... Hade du tänkt igenom det? Du kan inte göra såhär mot mig, du måste ge mig en vettig anledning. Du drog det sämsta snacket jag hört på länge, det var nästan värre än förra gången. Just det, förra gången. Du har gjort det tre gånger innan, hur ska jag kunna veta att du menar det denna gången? Förstår du inte vad du håller på med? Du kan inte lämna mig såhär? Du har ingen rätt i hela världen att göra det...
Jag låg igår o hade jätte ont, både i hjärtat o i örat. Kände inte för någonting jag bara skrek. Mamma kunde itne trösta mig, pappa kunde inte, simon kunde inte... Det gjorde så ont, örat pulserade o värkte, jag visste inte vart jag skulle ta vägen. Vart fanns du? Du brukade alltid finnas där o hålla om mig, pussa mig på kinden o flina lite sött. Jag tänker inte bara låta detta rinna ut i sanden, jag tänker försöka ända tills jag känner att det inte finns nått kvar av oss. Att det inte är vi längre........... asså det existerar inte i mitt huvud, jag kommer inte acceptera det! Det var bra, hyfsat bra. Sen drar du ett jävla skitsnack om att du sårat mig på sista tiden o att du inte tänker utsätta mig för det mer. Vem är det du tänker på, liksom? Mig eller dig? Mår DU dåligt av det? Jag mår ju knappast bättre av det här.
Jag kände på mig att det var något, redan innan du vaknade. Jag låg alldeles tyst, sa typ ingenting. Sen vaknade du, men jag sa knappt något. Jag låt o stirrade ut genom fönstret där din pappa gick omkring på ställningen. Men VAD var det som var fel? Jag ville veta, men jag vågade itne ta reda på det. Bussen skulle gå 12:50. Men redan 12:20 ville du "gå till bussen"? Något var fel, jag hade haft rätt. Istället för att svänga vänster över järnvägen gick vi ner i tystnad mot sjön. "Det är inte dig det är fel på" säger du sen, helt från ingenstans. "Bara så du vet, det är mig det är fel på". Jag ville inte höra mer, det gjorde redan ont. Det räckte, stop it! Men du fortsatte... "Du är den snällaste människan jag träffat, jag förstår inte hur du klarar av att vara så snäll när jag är som jag är. Jag har sårat dig så mycket nu dom senaste månaderna, jag tänker itne utsätta dig för det mer. Sen tar jag ju studenten sen också, och då kommer väl jag resa mycket efter det. Sen ska ju jag till Roskilde och du ska till Hultsfred." Men vadå då? Långt kvar till studenten, men va fan har festivalerna med detta att göra? Saknade du att vara singel förra året, eller va? "Nej det hade väl jag inget emot...". Sen sa han heeela tiden "Men jag har haft en bra tid med dig i alla fall". Verkligen heeeeeela tiden! Sen sa jag: "Jaja? Du har sagt det nu". Men jag sa aldrig att jag tyckte det samma. Jag sa knappt någonting. Så sa han att han kommer må jätte dåligt av detta, men varför i helvete gör du så då? Människa...... Nej, nått annat. Du är fan ingen människa. Sen ville han vara vän med mig, han ville inte lägga mig åt sidan som han gjort med andra ex. Han ville att jag skulle kolla honom i ögonen, men varför? Vad fanns det kvar att ge? Men han vägrade säga nått mer. Detta var "anledningen" så att säga.
Klarar mig inte med det informationen. Jag hoppas du förstår. Men att göra slut utan att riktigt säga varför, utan att förklara bättre, jag pallar inte det. Är du inte kär längre? Hittat nån annan? Jag vill veta, jag vill itne gå runt o tro saker. jag har mått jätte dåligt, men jag klarade mig utan en enda tår innan jag gick o la mig igår.
När jag tatt bussen från Olle in till stan åket jag direkt upp till Emmelie på sjöbo. Helt söndergråten som jag var, stor jag i dörren när hon öppnade. Kort kort kjol med svarta strumpbyxor, urringat linne och stövlar. Hon trodde jag blivit våldtagen. Satt där länge o pratade. "Varför gjorde han slut?" Men vad hade jag att säga? Att han tyckte synd om mig? Att vi skulle till två olika festivaler? Att han ska ta studenten? Jag visste ju inte....
Alicia, Carina och Jesper kom till mig sen på kvällen. Det var helt underbart snällt. Jag låg bara o kved pg. av örat hela tiden. Jag behövde annat att tänka på. Mamma gjrode paj o vi hade mysigt.. Sen drog vi till Trägårn. Bröt ihop på dansgolvet, nästan alla Olles vänner var där. Jag mådde så dåligt av att se dom. Jag tänkte på honom hela tiden. Men innan det stod jag o dansade med nån jävel, kommer inte ihåg vad han hette. Men allt blev helt fel. Jag fick skuldkänslor, vad höll jag på med? Jag äcklades av mig själv, hur kunde jag röra någon annan än Olle? Jag lät honom kyssa mig, och det kändes fel. Vart var Olle? Jag behövde honom... Vill inte kyssa någon annan..
Det svider att veta att mina bröder som kommit så bra överens med Olle, inte ska få göra det mer. Jag kunde itne se Simon i ögonen igår och berätta vad det var. Han skulle bryta ihop. Jag kan inte säga det till Patrik heller. Minns vad Patrik sa i somras: "Du får itne skaffa nån ny kille, orkar inte lära känna någon mer. Jag tyckte om Olle. Nu får itne dina kommande pojvkänner spela mina spel". Hehe.
Men jag tänker inte bereda mig på det värsta, jag tänker vänta här. Hur ont och idiotiskt det än är. Men jag älskar honom. Han lyckades ta Jespers plats, och den platsen var mäktig. Detta fick verkligen inte hända! Jag måste få veta mer. Allt påminner mig om dig:
Jag låg igår o hade jätte ont, både i hjärtat o i örat. Kände inte för någonting jag bara skrek. Mamma kunde itne trösta mig, pappa kunde inte, simon kunde inte... Det gjorde så ont, örat pulserade o värkte, jag visste inte vart jag skulle ta vägen. Vart fanns du? Du brukade alltid finnas där o hålla om mig, pussa mig på kinden o flina lite sött. Jag tänker inte bara låta detta rinna ut i sanden, jag tänker försöka ända tills jag känner att det inte finns nått kvar av oss. Att det inte är vi längre........... asså det existerar inte i mitt huvud, jag kommer inte acceptera det! Det var bra, hyfsat bra. Sen drar du ett jävla skitsnack om att du sårat mig på sista tiden o att du inte tänker utsätta mig för det mer. Vem är det du tänker på, liksom? Mig eller dig? Mår DU dåligt av det? Jag mår ju knappast bättre av det här.
Jag kände på mig att det var något, redan innan du vaknade. Jag låg alldeles tyst, sa typ ingenting. Sen vaknade du, men jag sa knappt något. Jag låt o stirrade ut genom fönstret där din pappa gick omkring på ställningen. Men VAD var det som var fel? Jag ville veta, men jag vågade itne ta reda på det. Bussen skulle gå 12:50. Men redan 12:20 ville du "gå till bussen"? Något var fel, jag hade haft rätt. Istället för att svänga vänster över järnvägen gick vi ner i tystnad mot sjön. "Det är inte dig det är fel på" säger du sen, helt från ingenstans. "Bara så du vet, det är mig det är fel på". Jag ville inte höra mer, det gjorde redan ont. Det räckte, stop it! Men du fortsatte... "Du är den snällaste människan jag träffat, jag förstår inte hur du klarar av att vara så snäll när jag är som jag är. Jag har sårat dig så mycket nu dom senaste månaderna, jag tänker itne utsätta dig för det mer. Sen tar jag ju studenten sen också, och då kommer väl jag resa mycket efter det. Sen ska ju jag till Roskilde och du ska till Hultsfred." Men vadå då? Långt kvar till studenten, men va fan har festivalerna med detta att göra? Saknade du att vara singel förra året, eller va? "Nej det hade väl jag inget emot...". Sen sa han heeela tiden "Men jag har haft en bra tid med dig i alla fall". Verkligen heeeeeela tiden! Sen sa jag: "Jaja? Du har sagt det nu". Men jag sa aldrig att jag tyckte det samma. Jag sa knappt någonting. Så sa han att han kommer må jätte dåligt av detta, men varför i helvete gör du så då? Människa...... Nej, nått annat. Du är fan ingen människa. Sen ville han vara vän med mig, han ville inte lägga mig åt sidan som han gjort med andra ex. Han ville att jag skulle kolla honom i ögonen, men varför? Vad fanns det kvar att ge? Men han vägrade säga nått mer. Detta var "anledningen" så att säga.
Klarar mig inte med det informationen. Jag hoppas du förstår. Men att göra slut utan att riktigt säga varför, utan att förklara bättre, jag pallar inte det. Är du inte kär längre? Hittat nån annan? Jag vill veta, jag vill itne gå runt o tro saker. jag har mått jätte dåligt, men jag klarade mig utan en enda tår innan jag gick o la mig igår.
När jag tatt bussen från Olle in till stan åket jag direkt upp till Emmelie på sjöbo. Helt söndergråten som jag var, stor jag i dörren när hon öppnade. Kort kort kjol med svarta strumpbyxor, urringat linne och stövlar. Hon trodde jag blivit våldtagen. Satt där länge o pratade. "Varför gjorde han slut?" Men vad hade jag att säga? Att han tyckte synd om mig? Att vi skulle till två olika festivaler? Att han ska ta studenten? Jag visste ju inte....
Alicia, Carina och Jesper kom till mig sen på kvällen. Det var helt underbart snällt. Jag låg bara o kved pg. av örat hela tiden. Jag behövde annat att tänka på. Mamma gjrode paj o vi hade mysigt.. Sen drog vi till Trägårn. Bröt ihop på dansgolvet, nästan alla Olles vänner var där. Jag mådde så dåligt av att se dom. Jag tänkte på honom hela tiden. Men innan det stod jag o dansade med nån jävel, kommer inte ihåg vad han hette. Men allt blev helt fel. Jag fick skuldkänslor, vad höll jag på med? Jag äcklades av mig själv, hur kunde jag röra någon annan än Olle? Jag lät honom kyssa mig, och det kändes fel. Vart var Olle? Jag behövde honom... Vill inte kyssa någon annan..
Det svider att veta att mina bröder som kommit så bra överens med Olle, inte ska få göra det mer. Jag kunde itne se Simon i ögonen igår och berätta vad det var. Han skulle bryta ihop. Jag kan inte säga det till Patrik heller. Minns vad Patrik sa i somras: "Du får itne skaffa nån ny kille, orkar inte lära känna någon mer. Jag tyckte om Olle. Nu får itne dina kommande pojvkänner spela mina spel". Hehe.
Men jag tänker inte bereda mig på det värsta, jag tänker vänta här. Hur ont och idiotiskt det än är. Men jag älskar honom. Han lyckades ta Jespers plats, och den platsen var mäktig. Detta fick verkligen inte hända! Jag måste få veta mer. Allt påminner mig om dig:
- Min ring
- Min morgonrock
- Min vägg
- Linkin Park
- Avril Lavigne (och massa andra artister)
- Min ballkong
- Järnvägar
- Min backe
- Mina örhängen
- Blåbär
- Våran gräsmatta
- Bäckäng
- Min mobiltelefon
- Min säng
- Mina filmer
- Eld (brasor osv)
- Pannkakor
- Din coca cola flaska som står här
- Min parfym
- Nästrimmer'n?
- Mina dildos
- Pier Pressure
- Min dator
- Mina skissblock!
- Min skolkalender...
I'll be here forever
Trackback
