* P... som i Pain
Pain in the ass!
Muuuhaaa, är du känslig så läs inte detta. Men jag råkade för första gången ut för förstoppning igår. Jag försökte bajsa från ca kl 15:00 till 16:15. Det gick inte. Jag satt alltså på toaletten i över en timma. Sen gick jag där ifrån. Sedan försökte jag en halvtimma till. Och sen lite då och då.... Somnade vid halv ett eller något inatt. Så skulle jag vart i skolan kl 8:00 idag men jag hade så ont. Gick upp 6:15 och satt på toan tills 7:00 eller nått. Det funkade inte då heller. Sen försökte jag då och då.. Sen, vid elva tiden, så släppte det! BOOM sa det så låg korven där. Jääääävlar va ont det gjorde. Och lång var den!
Nog pratat om bajs..
Projekt 3 börjar ta sig och jag blir allt surare och surare känns det som. Here, there and everywhere heter dans- och musikföreställningen. Jag har hand om sminket och igår pratade jag och fem andra medverkande med BT. Det fanns inte så mycket att säga, föreställningen har ju ingen vidare handling så att säga. Gällande min surhet då. Idag kom alla dansare och började rycka i sminket och locktängerna och menade på att dom skulle fixa sig själva. Men om nu alla ska sminka sig själva va fan gör då jag, Maria, Marina och Johanna där? Fuckheads... Jag sminkade Maud i alla fall och vi kulade oss lite. Satte i mitt löshår i hennes hår o det blev tuffigt. Skaffa svart underhår, Maud!
Igår hände någonting som skakade om mig rejält. Ni fick mig att inse något som jag inte alls tänkt en tanke på. Jag kände mig hemsk och bedräglig . En usel kompis. Det första jag gjorde i morse var att höra av mig till några av mina vänner och frågade dem hur de mår. Jag är dålig på sådant. Jag är van vid att alla hör av sig till mig. Förlåt alla för min dumhet. Jag vill inte förlora vänner för att jag är korkad. Så jag skruvade fast skruven igen och tänker skaffa mig mer tid åt mina äldre vänner, de som jag känt länge. Jag har aldrig tänkt på att det är viktigt att höra av sig och visa att man faktiskt fortfarande finns där. Vänner växer inte på träd, som någon har sagt. Man ska ta vara på det man har. Och inte ha för mycket av det goda. Och det får väl vara mitt måtto nu de kommande månaderna.
Muuuhaaa, är du känslig så läs inte detta. Men jag råkade för första gången ut för förstoppning igår. Jag försökte bajsa från ca kl 15:00 till 16:15. Det gick inte. Jag satt alltså på toaletten i över en timma. Sen gick jag där ifrån. Sedan försökte jag en halvtimma till. Och sen lite då och då.... Somnade vid halv ett eller något inatt. Så skulle jag vart i skolan kl 8:00 idag men jag hade så ont. Gick upp 6:15 och satt på toan tills 7:00 eller nått. Det funkade inte då heller. Sen försökte jag då och då.. Sen, vid elva tiden, så släppte det! BOOM sa det så låg korven där. Jääääävlar va ont det gjorde. Och lång var den!
Nog pratat om bajs..
Projekt 3 börjar ta sig och jag blir allt surare och surare känns det som. Here, there and everywhere heter dans- och musikföreställningen. Jag har hand om sminket och igår pratade jag och fem andra medverkande med BT. Det fanns inte så mycket att säga, föreställningen har ju ingen vidare handling så att säga. Gällande min surhet då. Idag kom alla dansare och började rycka i sminket och locktängerna och menade på att dom skulle fixa sig själva. Men om nu alla ska sminka sig själva va fan gör då jag, Maria, Marina och Johanna där? Fuckheads... Jag sminkade Maud i alla fall och vi kulade oss lite. Satte i mitt löshår i hennes hår o det blev tuffigt. Skaffa svart underhår, Maud!
Igår hände någonting som skakade om mig rejält. Ni fick mig att inse något som jag inte alls tänkt en tanke på. Jag kände mig hemsk och bedräglig . En usel kompis. Det första jag gjorde i morse var att höra av mig till några av mina vänner och frågade dem hur de mår. Jag är dålig på sådant. Jag är van vid att alla hör av sig till mig. Förlåt alla för min dumhet. Jag vill inte förlora vänner för att jag är korkad. Så jag skruvade fast skruven igen och tänker skaffa mig mer tid åt mina äldre vänner, de som jag känt länge. Jag har aldrig tänkt på att det är viktigt att höra av sig och visa att man faktiskt fortfarande finns där. Vänner växer inte på träd, som någon har sagt. Man ska ta vara på det man har. Och inte ha för mycket av det goda. Och det får väl vara mitt måtto nu de kommande månaderna.
Trackback
