★ Josefin Bellini ★

Jag känner hur det börjar klia i fingrarna, rastlösheten och ångesten är påväg. Jag börjar inse att jag inte kommer att återvända tillbaka till Bäckäng denna hösten. Det svider, eftersom ajg trivdes så bra där. Och jag vet att det finns många fler som känner likadant. Men Bäckäng i mitt hjärta. Nu får jag istället lida av all denna arbetslöshet som världen har att bjuda på. Mycket underhållande. Det är i sådana här tillfällen man önskar att man borde satsat mer i skolan. Och man skulle inte klagat på skolan. Man hade något att sysselsätta sig med, man fick träffa sina vänner varje dag. Därför avundas jag nu de vänner jag har som börjar skolan nu till hösten. Ta vara på er tid på Bäckäng, gör det. För ni kommer sakna skolan när ni inser efter studenten att ni inte kommer att återvända dit. Jag har mågna vänner som sagt till mig det jag säger till er nu, och jag antar att ni inte kommer att ta det på seriöst allvar, det gjorde inte jag i vart fall. Men jag vet nu att det var sanna ord.