* Shopping!
* Havrescones
* Chokladmuffins med hallon
* Canon Digital XIUS 100 IS
* Hur vet man att man är speciell?
Bra frågor tycker jag. Och vad är det som avgör om man mår bra eller inte? Ni som känner mig vet att jag är en mycket analystisk person, i alla fall de som känner mig väl vet om det. Nu det senaste året [sedan en viss händelse i maj förra året] har jag förändrats väldigt mycket och jag tänker sjukt mycket. Mycket mer än vad jag tidigare gjort.
Den senaste tiden har jag lagt mina tankar på "Hur vet jag att jag är speciell?" etc.
Ja, som vanligt har jag inga svar, men jag har funderingar och mina aningar om saker och ting. Jag vet inte vad som får mig att känna att jag är speciell. Men helt plötsligt dyker känslan bara upp ibland. När man får underbara komplimanger eller när man får mycket uppmärksamhet av en större folkgrupp. Det sista alternativet är väl det mågna strävar efter, andra strävar efter bekträftelse till första alternativet. De som lägger ut nakenbilder på sig själva på nternet etc. Dom känner sig itne speciella förrän de får bekträftelse om det. Sådanna människor behöver en partner. Har dom redan en så behöver de en bättre som kan tala om för dem hur värdefulla de är. Vad är vitsen att gå omkring och visa upp sig i underkläder? Räcker det itne med att visa upp sig för den som betyder något? Eller söker man bekräftelse från andra människor OCKSÅ? Är man inte nöjd med det man har då? Vad söker man? Är man inte tillräckligt tillfredställd?
Jag är en av alla dem som vart där. Jag har lagt upp bilder på mig själv i endast underkläder för uppmärksamhetens skull och jag står för det. Men det var längesen och jag tror att jag gjorde det av ovan nämnda påståenden. Jag vill itne vara en värdelös människa. Jag vill vara nöjd med mig själv. Men jag vill inte gå runt och försöka visa mig sexig och klä mig utmanande för andra människors skull. Det är sådant jag helst vill hålla för mig själv och för den person jag tycker om. Jag ser ingen anledning till att gå runt på festivaler med endast tejp över brösten eller dylikt. Varför?! Vad söker människan?! Jag blir så förbannad.
* Snart Sweden Rock!
Snart snart snart... En vecka kvar bara, sedan packar jag sönder inför årets stölrsta upplevelse! Nej, kanske inte. Balen och studenten kommer nog vara värda att minnnas också, men jag ser så mycket fram emot detta! Jag har längtat som attan. Jag var jätte orolig i början när jag köpte biljett ihop med kieven. Att kunna våga köpa en festivalbiljett till en festival som liger ca 6 månader framför oss i tiden.. Det är vågat. Vad som helst kunde ha hänt. Men nu har det inte det, och jag är gladare än någonsin.
Ska in till skolan om en kvart, pirrigt må jag säga. Har inte vart på mina bildlektioner så mycket nu det senaste. Känns som att jag riskerar att få IG med tanke på att jag inte gjort vissa uppgifter. Men jag tänker stämma läraren eller något om jag får IG, för jag har inte fått någon IG varning. Och det krävs att man måste få om det skall sättas IG. Jaja. Fryyyyyser, men ute är det varmt! Har vart ute o gått med Alicia från 10:00 - 10:50. Hämtade mina cider som blev över från i lördags också. Gah, nu måste jag sluta skriva. Chingeling!!
* Rock 1 i 1
* Alli 20 år
* Dumma router!
Veckan har vart helt okej, har i princip bott hos kieven. Jag har vart hemskt sjuk men det gick över efter att jag fått reda på att jag fick G på nationella provet i matte b. Så jag behöver inte gå på lektionerna längre fram tills vi slutar. Superskönt att höra. Så nu lider jag bara av eländig hosta. Speciellt på morgonen får jag hostattacker som skär i halsen. Det kittlar och är obehagligt.
Jag köpte även halva Alicias present också. Hon fyller år i morgon, hela 20 år! Tant-Alli !!!!
* Färga håret!
* Utställning på Flaménska
Ni kan läsa om detta på:
http://www.bt.se/kultur/morgondagens-konstnarer(1318530).gm
Jag fick låna min brors NintendoDS i söndags så att jag kunde föra över några Pokémon från Diamond till Pearl. Så jag är massa happyf ace nu.
Sedan villjag bara passa på att säga några saker... Är du lycklig, så ta vara på det som gör dig lycklig. Jag har många gånger inbillat mig att jag mår dåligt och försökt grubbla över saker bara för att må dåligt ENDAST för att kunna förstå hur bra jag haqr det. Man måste vara olycklig för att kunna bli lycklig. Lycka är överskattat. Alla vill vara lyckliga. Men man mår bra av att må dåligt också, om du förstår. Och att bli tröstad är bland det finaste jag vet. Så ibland inbillar jag mig att det inte alls är bra mellan mig och Kieven, jag nästan VILL att det inte ska vara bra. Bara för att kunna förstå hur bra jag har det. Lyckligast blir jag oftast när jag märker att det inte finns något att störa sig på, vilket händer 99% av alla gånger jag försöker komma på något dåligt. Men det jag vill säga är; ta vara på det som gör dig lycklig.
* Svaghet
Jag tänkte dra lite egna tankar och åsikter om det i detta inlägg. Skriv gärna en kommentar om du känner att du inte håller med eller om du stämmer in fullständigt.
Är man svag för att andra säger att man är det?
Är man svag för att man inte vågar ta för sig lika mycket som alla andra och väljer att stå lite bakom?
Är man svag för att man inte talar högt om sina åsikter?
Är man svag för att andra säger att man är sämre än dem?
Är man svag för att man inte står för sina handligar?
Är man svag för att man ljuger?
Är man svag för att man inte orkar engagera sig?
Är man svag för att man är blyg?
Är man svag för att man tar allt för givet?
Är man svag för att man inte har hög ekonomi?
Är man svag för att man inte tränar lika mycket fysiskt som andra?
Ja, när är man svag egentligen?
Jag känner mig svag...
...när allt går åt helvete och förändringar bara väller in som stora vågor slår mot bärgsklipporna. När förhoppningar krossas och man inte ser några bra möjligheter. Jag känner mig även svagare under de dagar som vädret inte bidrar med solsken och när kärleken inte känns tipp topp. Visst, jag vet att livet inte alltid är en dans på rosor, [har inte riktigt fattat det uttrycket än. Visst är rosor underbart vackra, men aj aj aj. De har ju taggar!!] men sjävklart vill man må bra? Jag känner mig som svagast när jag blir sårad, speciellt av dem jag tycker om.
Jag är en person som tänker väldigt mycket, som endel kanske redan vet. Det gör att jag ibland kan haka upp mig på småsaker. Och det var precis det som hände mig idag. Och bara för att det gick snett så gick allting efter det utför. Allting verkar ha uppstått av ett rent missförstånd och sedan beror det väldigt mycket på mina grubblingar och min paranoia. Jag vill aldrig framställa mig själv som elak eller ond. Jag vill att människor ska tycka om mig och jag älskar att tycka om människor tillbaka. Men saken är den att jag har oerhört svårt att släppa in folk. Är det en svaghet? Min sämsta svaghet är nog just.... att jag inte klarar av förändringar. Fast klarar av och karar av, Det är väl ingen som tycker om när något förändras negativt. Men ibland HATAR jag när saker och ting förbättras. Jag kommer med all sannorlikhet bli en gammal kärring som kommer köra frasen "Det var bättre förr" vääääldigt ofta. Men tillbaka till ämnet.
Jag vet knappt om jag kan med och skriva vad det var som pågick i mitt huvud idag. Jag kan absolut inte med att tala om situationen, vad det var som´fick mig sådan här. Eller vågar jag? Tja, vad kan hända. En rosa kanin kanske kommer och biter mig i örat (Grrrrr) Ne men aja. Det är väl ganska schysst att tala om vad som hände istället för att bara dra massa förklaringar utan att du fattar vad det handlar om? Nåväl. Dagen började dåligt...........
Det var regn och äckligt väder. Vaknade runt sju och väntade på att Kieven skulle vakna. Vi befann oss i Seglora för övrigt. Jag visste att jag var tvungen att åka in till skolan och det störde mig oerhört mycket, Men jag hade några ljusa tankar i huvudet; Kieven hade bestämt att vi skulle äta Thai-buffé senare. Jaja, vi pallade oss upp och drog tíll skolan. Väl där så insåg jag att jag inte hade något där att göra. Så satt i 40 minuter och väntade på att Kieven skulle sluta sin gitarrlektion. Efter det drog vi till Thai Silk och åt massa god friterad kyckling <3 Kieven bjöd också, söt är han. Och på talan om söt, han hade lockigt hår idag! Alltså, han hade itne plattat det, vilket han gör i vanliga fall. Efter buffén drog vi hem till mig. Kieven sov lite... Sen bestämde vi oss för att dra på bio....
----- Här dog mitt internet och resten av mitt jätte långa inlägg försvann. Får se om jag orkar skriva allt igen -----
Ja, vi bestämde oss för att dra på bio. När vi skulle in till stan fick vi skjuts av mamma till bussen, vilket var tur, för bussen var fyra minuter för tidig? Och det värsta av allt var att chauffören hade mage att åka precis när vi gått på bussen. Han skulle väntan, eller hur?! Tänk alla de stackare som missade bussen på grund av honom. Detta var första grejen som bidrog till min kassa dag. Men men, jag o Kieven hämtade ut biljetterna och väntade på Maud och Anton som också skulle vara med, naturligt vis. Och det blev lyckat, förutom att Anton pajade min plan att sitta bredvid Maud :-P *slå jätte hårt på* Wolverine-filmen, minns inte vad den hette exakt nu. Den var sjuk bra i alla fall. Men ja, efteråt. Det är väl egentligen detta jag riktar hela inlägget mot egentligen. Jag känner mig urlöjlig som ens reagerade som jag gjrode, jag förstår inte vad som tog till mig. Jag vet knappast om jag törs tala om vad situationen gäller, för det skulle få mig att framstå som väldigt löjlig. Men eftersom jag står för att jag är löjlig så kan jag lika gärna berätta... Jag blev ledsen för att Kieven inte följde med mig hem..... *Skämmas lite*
Alltså, det är ju klart man blir ledsen, fast jag blev av någon anledning krossat ledsen. Och det beror på att jag föreställde mig det värsta; att han inte ville följa med mig hem. Anledningen till varför jag kopplade det så är ganska långsynt.. När jag sa att jag ville att han skulle följa med så sa han "Vill jag verkligen det?" Och antagligen var hela frågan väldigt oseriös. Och det var precis så jag tolkade det.... tills han inte följde med :-P Jag skäms över att jag faktiskt sjönk så lågt som att använda mig av de femenima dolda signalernam sAllt gick bara utför och det slutade med att jag faktiskt gick på bussen utan att säga hejdå. Sedan satt jag där med skakiga händer och ångrade mig sjukt mycket. Men det jag hoppades på var att han skulle gå på bussen. Men när den startade förstod jag att han måste ha gått till sin buss och då sjönk mitt humör till zero. Jag blev arg?! Och otrevlig...
Jag har knappt sagt ett ord till honom sen dess. Och det är nu jag börjar inse hur kass och löjlig jag är. Jag känner mig verkligen som allt det där man borde känna i min situation. Liten, ynklig, vek, dum osv.. Känns så dumt att höra av mig nu bara, klockan är så pass mycket. Han ska jobba i morgon. Får hoppas att han sover och inte ligger o grubblar över något. Men fan.. Nu känner jag mit jätte hemsk. Kankse ska skicka ett sms i alla fall... D'oh... Men vad ska jag skriva? Förlåt? Neeeh... Jag kommer väl på något..
Men nu tror jag ändå att det är dags för mig att stänga av datorn. Sitter på mammas bärbara dator i sängen...... Nej nu blev det fel... Jag sitter i sängen med mammas bärbara dator. Så!! Min dator vill inte starta, så där har ni skälet till varför jag inte vart inne på msn idag. Men i alla fall... Puss på er, men massa massa massa pussar till Kieven<3 Hoppas du sover sött, älskling.. Juxxe älskar dig =3
Ah, hejdå!
* Cruising
* Fan
Detta är inte okej. Jag vet inte vad jag ska säga om det, jag vet inte ens vad jag tycker om det. Jag vet inte ens hur jag känner angående det. Detta kommer sluta illa. Det kommer det göra, om jag inte ändrar mitt fucking jävla tänkande snart. Antar att det finns fler där ute som vet hur det känsn att känna att det bara är man själv som bryr sig. Men man mår lite olika beroende på vad det är man bryr sig om. Jag är frustrerad, det säger jag rakt ut. Ledsen skulle kunna vara ett starkare ord som beskriver mig bättre dock, men jag tycker om ordet "frustrerad" av någon anledning.
Saken är den att jag är rädd, tror jag. Ja, rädd är jag nog. Saken är den att jag vart mycket rädd nud et senaste och skulle behöva chilla lite nu framöver. Lugna ner mig lite, dvs. Så denna veckan tänker jag bara ta det lugnt. Jag tänker hålla till här hemma i Frufällan, kanske ta en prominix med Alicia. Om vädret är fint. Jag ska försöka gå till skolan dessa två dagar som återstår (är tydligen ledig torsdag och fredag). De två dagarna ska jag också vara hemma har jag precis bestämt. Kanske kan åka och sola med mamma och ta en fika. På lördagen blir det kanske utgång eftersom vi inte lyckades så bra med det förra helgen. Så nu tar jag några sista hetsade andetag, sedan börjar jag med de lugna.... Sådär ja!
Baii
* En vanlig lördag
Det finns ene plats kvar i bilen om du vill med på cruising..
Puss"
Jag blev även sjukt sugen påa tt åka emd Carina till Kroatien i sommar när vi snackade om det igår. Gratis boende för mig ( y ) Men bara själva flyget kommer nog gå på ca 4000:- Känns inte riktigt som att jag kan skrapa fram det just nu. Men får se! hade vart sjukt nice. Men men, nu måste jag pissa och sedan göra i ordning mig lite. Ska snart åka. *Pepp*
* Kulturveckan '09
Blä.
Gosh.
Buhu.
Tårar.
Besvikelse.
Mummel.
Jag måste även tillägga att jag inte fick anställning på UpZone. Jag hade för höga förhoppningar, så jag blev ganska besviken och så. Men det är bara att bita ihop. Något arbete kommer jag väl få så småningom hoppas jag.
Jag har ny design nu på bloggen, även om det bara är en liten förändring. Jag har bytt och förstorat min visningsbild. Gjort en länk för er som vill bevaka min blogg... Sedan har jag redigerat de olika rubrikerna; Senaste inlägg och Historik. Men nu orkar jag inte skriva mer. Klockan är mycket. Sååååå ah.. här kommer lite bilder. Valde ut 10 st som får samanfatta veckan. Godnatt på er, gott folk.