* Svaghet
Ja, svaghet.... Vad är det? vad innebär det? Hur vet man om man är svag? Och när är man det?
Jag tänkte dra lite egna tankar och åsikter om det i detta inlägg. Skriv gärna en kommentar om du känner att du inte håller med eller om du stämmer in fullständigt.
Är man svag för att andra säger att man är det?
Är man svag för att man inte vågar ta för sig lika mycket som alla andra och väljer att stå lite bakom?
Är man svag för att man inte talar högt om sina åsikter?
Är man svag för att andra säger att man är sämre än dem?
Är man svag för att man inte står för sina handligar?
Är man svag för att man ljuger?
Är man svag för att man inte orkar engagera sig?
Är man svag för att man är blyg?
Är man svag för att man tar allt för givet?
Är man svag för att man inte har hög ekonomi?
Är man svag för att man inte tränar lika mycket fysiskt som andra?
Ja, när är man svag egentligen?
Jag känner mig svag...
...när allt går åt helvete och förändringar bara väller in som stora vågor slår mot bärgsklipporna. När förhoppningar krossas och man inte ser några bra möjligheter. Jag känner mig även svagare under de dagar som vädret inte bidrar med solsken och när kärleken inte känns tipp topp. Visst, jag vet att livet inte alltid är en dans på rosor, [har inte riktigt fattat det uttrycket än. Visst är rosor underbart vackra, men aj aj aj. De har ju taggar!!] men sjävklart vill man må bra? Jag känner mig som svagast när jag blir sårad, speciellt av dem jag tycker om.
Jag är en person som tänker väldigt mycket, som endel kanske redan vet. Det gör att jag ibland kan haka upp mig på småsaker. Och det var precis det som hände mig idag. Och bara för att det gick snett så gick allting efter det utför. Allting verkar ha uppstått av ett rent missförstånd och sedan beror det väldigt mycket på mina grubblingar och min paranoia. Jag vill aldrig framställa mig själv som elak eller ond. Jag vill att människor ska tycka om mig och jag älskar att tycka om människor tillbaka. Men saken är den att jag har oerhört svårt att släppa in folk. Är det en svaghet? Min sämsta svaghet är nog just.... att jag inte klarar av förändringar. Fast klarar av och karar av, Det är väl ingen som tycker om när något förändras negativt. Men ibland HATAR jag när saker och ting förbättras. Jag kommer med all sannorlikhet bli en gammal kärring som kommer köra frasen "Det var bättre förr" vääääldigt ofta. Men tillbaka till ämnet.
Jag vet knappt om jag kan med och skriva vad det var som pågick i mitt huvud idag. Jag kan absolut inte med att tala om situationen, vad det var som´fick mig sådan här. Eller vågar jag? Tja, vad kan hända. En rosa kanin kanske kommer och biter mig i örat (Grrrrr) Ne men aja. Det är väl ganska schysst att tala om vad som hände istället för att bara dra massa förklaringar utan att du fattar vad det handlar om? Nåväl. Dagen började dåligt...........
Det var regn och äckligt väder. Vaknade runt sju och väntade på att Kieven skulle vakna. Vi befann oss i Seglora för övrigt. Jag visste att jag var tvungen att åka in till skolan och det störde mig oerhört mycket, Men jag hade några ljusa tankar i huvudet; Kieven hade bestämt att vi skulle äta Thai-buffé senare. Jaja, vi pallade oss upp och drog tíll skolan. Väl där så insåg jag att jag inte hade något där att göra. Så satt i 40 minuter och väntade på att Kieven skulle sluta sin gitarrlektion. Efter det drog vi till Thai Silk och åt massa god friterad kyckling <3 Kieven bjöd också, söt är han. Och på talan om söt, han hade lockigt hår idag! Alltså, han hade itne plattat det, vilket han gör i vanliga fall. Efter buffén drog vi hem till mig. Kieven sov lite... Sen bestämde vi oss för att dra på bio....
----- Här dog mitt internet och resten av mitt jätte långa inlägg försvann. Får se om jag orkar skriva allt igen -----
Ja, vi bestämde oss för att dra på bio. När vi skulle in till stan fick vi skjuts av mamma till bussen, vilket var tur, för bussen var fyra minuter för tidig? Och det värsta av allt var att chauffören hade mage att åka precis när vi gått på bussen. Han skulle väntan, eller hur?! Tänk alla de stackare som missade bussen på grund av honom. Detta var första grejen som bidrog till min kassa dag. Men men, jag o Kieven hämtade ut biljetterna och väntade på Maud och Anton som också skulle vara med, naturligt vis. Och det blev lyckat, förutom att Anton pajade min plan att sitta bredvid Maud :-P *slå jätte hårt på* Wolverine-filmen, minns inte vad den hette exakt nu. Den var sjuk bra i alla fall. Men ja, efteråt. Det är väl egentligen detta jag riktar hela inlägget mot egentligen. Jag känner mig urlöjlig som ens reagerade som jag gjrode, jag förstår inte vad som tog till mig. Jag vet knappast om jag törs tala om vad situationen gäller, för det skulle få mig att framstå som väldigt löjlig. Men eftersom jag står för att jag är löjlig så kan jag lika gärna berätta... Jag blev ledsen för att Kieven inte följde med mig hem..... *Skämmas lite*
Alltså, det är ju klart man blir ledsen, fast jag blev av någon anledning krossat ledsen. Och det beror på att jag föreställde mig det värsta; att han inte ville följa med mig hem. Anledningen till varför jag kopplade det så är ganska långsynt.. När jag sa att jag ville att han skulle följa med så sa han "Vill jag verkligen det?" Och antagligen var hela frågan väldigt oseriös. Och det var precis så jag tolkade det.... tills han inte följde med :-P Jag skäms över att jag faktiskt sjönk så lågt som att använda mig av de femenima dolda signalernam sAllt gick bara utför och det slutade med att jag faktiskt gick på bussen utan att säga hejdå. Sedan satt jag där med skakiga händer och ångrade mig sjukt mycket. Men det jag hoppades på var att han skulle gå på bussen. Men när den startade förstod jag att han måste ha gått till sin buss och då sjönk mitt humör till zero. Jag blev arg?! Och otrevlig...
Jag tänkte dra lite egna tankar och åsikter om det i detta inlägg. Skriv gärna en kommentar om du känner att du inte håller med eller om du stämmer in fullständigt.
Är man svag för att andra säger att man är det?
Är man svag för att man inte vågar ta för sig lika mycket som alla andra och väljer att stå lite bakom?
Är man svag för att man inte talar högt om sina åsikter?
Är man svag för att andra säger att man är sämre än dem?
Är man svag för att man inte står för sina handligar?
Är man svag för att man ljuger?
Är man svag för att man inte orkar engagera sig?
Är man svag för att man är blyg?
Är man svag för att man tar allt för givet?
Är man svag för att man inte har hög ekonomi?
Är man svag för att man inte tränar lika mycket fysiskt som andra?
Ja, när är man svag egentligen?
Jag känner mig svag...
...när allt går åt helvete och förändringar bara väller in som stora vågor slår mot bärgsklipporna. När förhoppningar krossas och man inte ser några bra möjligheter. Jag känner mig även svagare under de dagar som vädret inte bidrar med solsken och när kärleken inte känns tipp topp. Visst, jag vet att livet inte alltid är en dans på rosor, [har inte riktigt fattat det uttrycket än. Visst är rosor underbart vackra, men aj aj aj. De har ju taggar!!] men sjävklart vill man må bra? Jag känner mig som svagast när jag blir sårad, speciellt av dem jag tycker om.
Jag är en person som tänker väldigt mycket, som endel kanske redan vet. Det gör att jag ibland kan haka upp mig på småsaker. Och det var precis det som hände mig idag. Och bara för att det gick snett så gick allting efter det utför. Allting verkar ha uppstått av ett rent missförstånd och sedan beror det väldigt mycket på mina grubblingar och min paranoia. Jag vill aldrig framställa mig själv som elak eller ond. Jag vill att människor ska tycka om mig och jag älskar att tycka om människor tillbaka. Men saken är den att jag har oerhört svårt att släppa in folk. Är det en svaghet? Min sämsta svaghet är nog just.... att jag inte klarar av förändringar. Fast klarar av och karar av, Det är väl ingen som tycker om när något förändras negativt. Men ibland HATAR jag när saker och ting förbättras. Jag kommer med all sannorlikhet bli en gammal kärring som kommer köra frasen "Det var bättre förr" vääääldigt ofta. Men tillbaka till ämnet.
Jag vet knappt om jag kan med och skriva vad det var som pågick i mitt huvud idag. Jag kan absolut inte med att tala om situationen, vad det var som´fick mig sådan här. Eller vågar jag? Tja, vad kan hända. En rosa kanin kanske kommer och biter mig i örat (Grrrrr) Ne men aja. Det är väl ganska schysst att tala om vad som hände istället för att bara dra massa förklaringar utan att du fattar vad det handlar om? Nåväl. Dagen började dåligt...........
Det var regn och äckligt väder. Vaknade runt sju och väntade på att Kieven skulle vakna. Vi befann oss i Seglora för övrigt. Jag visste att jag var tvungen att åka in till skolan och det störde mig oerhört mycket, Men jag hade några ljusa tankar i huvudet; Kieven hade bestämt att vi skulle äta Thai-buffé senare. Jaja, vi pallade oss upp och drog tíll skolan. Väl där så insåg jag att jag inte hade något där att göra. Så satt i 40 minuter och väntade på att Kieven skulle sluta sin gitarrlektion. Efter det drog vi till Thai Silk och åt massa god friterad kyckling <3 Kieven bjöd också, söt är han. Och på talan om söt, han hade lockigt hår idag! Alltså, han hade itne plattat det, vilket han gör i vanliga fall. Efter buffén drog vi hem till mig. Kieven sov lite... Sen bestämde vi oss för att dra på bio....
----- Här dog mitt internet och resten av mitt jätte långa inlägg försvann. Får se om jag orkar skriva allt igen -----
Ja, vi bestämde oss för att dra på bio. När vi skulle in till stan fick vi skjuts av mamma till bussen, vilket var tur, för bussen var fyra minuter för tidig? Och det värsta av allt var att chauffören hade mage att åka precis när vi gått på bussen. Han skulle väntan, eller hur?! Tänk alla de stackare som missade bussen på grund av honom. Detta var första grejen som bidrog till min kassa dag. Men men, jag o Kieven hämtade ut biljetterna och väntade på Maud och Anton som också skulle vara med, naturligt vis. Och det blev lyckat, förutom att Anton pajade min plan att sitta bredvid Maud :-P *slå jätte hårt på* Wolverine-filmen, minns inte vad den hette exakt nu. Den var sjuk bra i alla fall. Men ja, efteråt. Det är väl egentligen detta jag riktar hela inlägget mot egentligen. Jag känner mig urlöjlig som ens reagerade som jag gjrode, jag förstår inte vad som tog till mig. Jag vet knappast om jag törs tala om vad situationen gäller, för det skulle få mig att framstå som väldigt löjlig. Men eftersom jag står för att jag är löjlig så kan jag lika gärna berätta... Jag blev ledsen för att Kieven inte följde med mig hem..... *Skämmas lite*
Alltså, det är ju klart man blir ledsen, fast jag blev av någon anledning krossat ledsen. Och det beror på att jag föreställde mig det värsta; att han inte ville följa med mig hem. Anledningen till varför jag kopplade det så är ganska långsynt.. När jag sa att jag ville att han skulle följa med så sa han "Vill jag verkligen det?" Och antagligen var hela frågan väldigt oseriös. Och det var precis så jag tolkade det.... tills han inte följde med :-P Jag skäms över att jag faktiskt sjönk så lågt som att använda mig av de femenima dolda signalernam sAllt gick bara utför och det slutade med att jag faktiskt gick på bussen utan att säga hejdå. Sedan satt jag där med skakiga händer och ångrade mig sjukt mycket. Men det jag hoppades på var att han skulle gå på bussen. Men när den startade förstod jag att han måste ha gått till sin buss och då sjönk mitt humör till zero. Jag blev arg?! Och otrevlig...
Jag har knappt sagt ett ord till honom sen dess. Och det är nu jag börjar inse hur kass och löjlig jag är. Jag känner mig verkligen som allt det där man borde känna i min situation. Liten, ynklig, vek, dum osv.. Känns så dumt att höra av mig nu bara, klockan är så pass mycket. Han ska jobba i morgon. Får hoppas att han sover och inte ligger o grubblar över något. Men fan.. Nu känner jag mit jätte hemsk. Kankse ska skicka ett sms i alla fall... D'oh... Men vad ska jag skriva? Förlåt? Neeeh... Jag kommer väl på något..
Men nu tror jag ändå att det är dags för mig att stänga av datorn. Sitter på mammas bärbara dator i sängen...... Nej nu blev det fel... Jag sitter i sängen med mammas bärbara dator. Så!! Min dator vill inte starta, så där har ni skälet till varför jag inte vart inne på msn idag. Men i alla fall... Puss på er, men massa massa massa pussar till Kieven<3 Hoppas du sover sött, älskling.. Juxxe älskar dig =3
Ah, hejdå!
Trackback
Postat av: Rania
Naw, men sådana små saker Kan störa en, men oftast är det bara missförstånd, oroa dig inte :)
Och förvörigt.. kanske du fattar det där med rosor och taggar bättre om jag säger att man ofast säger "Livet Är en dans på rosor" och inte "livet är Inte en dans på rosor"? <3
Postat av: Josefin Bellini
Men haha.. jag skrev aldrig ut talesättet.. jag kommenterade det bara ;D vet la hur det låter. funderade bara över varför man säger så, för så behagligt kan det ju inte vara.
