* Förstå...

Visst finns det dagar som jag kan vara snäll och låtsas som förut.
Det fanns en kärlek men den har brunnit ut.
Du fick för stor del av mitt liv, jag kunde inte andas tillslut.
Du säger att du minns och att det känns som igår.
Men det var för längesen för att ens komma ihåg.
Jag har börjat på nytt.
Det vet jag när jag ser dig
Du är kvar med samma folk, blir glad av samma rus.
Det är att leka med eld när du drar upp det här igen,
för du ser i mina ögon att jag försvann för längesen.
Det finns ingen att behaga, inget att förklara,
inget att försvara, jag gav upp för längesen.

* "Vill du värmas?"


I morses började min telefon vibrera hastigt vid sjutiden. "Va faaan?" tänkte jag och sket i att svara.
Sen ringer det igen och jag ser att det är Kieven och jag svarar.

"Vill du värmas?" Frågar han.
Nyvaken som jag är svarar jag: "Vah? Hur då?!"
Då svarar han: "Du kan ju pröva med att öppna din dörr..."

Jag försökte gnugga tröttheten ur ögonen och tog på mig min morgonrock och sprang ner till ytterdörren.
Och där kom han, haha. Gåendes mot dörren. Shit alltså.. Snacka om underbar väckarklocka!

* Get out of my head...

Varför alltid dessa höstkänslor? Jag drömmer drömmar om förr. Jag försöker minnas hur det var, hur jag kände, vad som betydde något. Vad som gjorde mig glad och vad som gjorde mig ledsen. Tänker jag efter riktigt noga så minns jag. Men jag vet itne om jag vill minnas. Men jag ångrar ingenting. Allting sker av en orsak. Men det finns dagar då jag bara vill skrika sönder mina lungor av smärta. Detta är inte okej. Men jag vet att det är en tillfällighet, och jag hoppas jag kommer över det... Snarast...


Foto taget:
2007-11-11

* Jag saknar dig <3

* Oväntat besök

"Gissa vem som kommer och hälsar på?"

Fick ett sådant sms när jag sprang runt och städade igår. Sen hör jag någon gå upp för trapporna och jag öppnar min dörr och där stod Kieven <3 Maha :3 Söt är han. Jag fortsatte att städa lite, sen spelade vi CTR och varvade det. Så nu har vi alla gubbar och alla banor :D

Efter det åkte vi in till Knalleland och åt på Max, sedan gick vi bort till deras replokal på Getängsvägen. Jag tyckte dock inte om den speciellt mycket. Inga fönster och dålig luft. Men dom skulle sätta upp luftkonditioning senare. Sen gick vi in till stan och tog bussen till sjöbo.

Där träffar vi på en skum tant som sa:
"Pussas, pussas. Det är gött. Hade jag haft en gubbe så hade jag pussat på honom hela tiden!"

Sen gick vi till Patric, där vi hämtade lite böcker och kollade på fotboll, Sverige - Malta.
Sverige vann med 1-0! Kommer inte ihåg när jag kollade på fotboll senast. Well well...
<3 <3 <3 <3 <3 <3 <3 <3 <3 <3<3 <3 <3 <3 <3 <3 <3 <3 <3 <3 <3 <3 <3 <3 <3 <3 <3 <3 <3 <3 <3 <3

* <3

Loggar in på msn och möts av det här <3333


* Kieven's ring

Min och Kieven's ring.. Snodde den igår... Det var väl kanske inte meningen, men men...


I Kieven's ring har jag låtit graverat "Josefin Bellini <3 Kieven Klevmyr".
På min står det "LOVE"fem gånger... Lite tråkigt, men jag är beroende av att bära den.


* Kieven har talat...

Igår satt Kieven i paint och var jätte söt <3 Saknar dig jätte mycket nu, älskling! Gosh, va kär jag är!

* Kieven, älskling

It’s amazing how you can speak right to my heart
Without saying a word, you can light up the dark
Try as I may I could never explain
What I hear when you don’t say a thing

The smile on your face lets me know that you need me
There’s a truth in your eyes saying you’ll never leave me
The touch of your hand says you’ll catch me when ever I fall
You say it best..when you say nothing at all

----------------------------------------------------------

Pfft, antar att jag är lite kass på att komma på egna saker som beskriver mina känslor.... Eller så är jag bara för lat för att tänka ut något bra ;-P Jag älskar dig i alla fall <3










* Jag trodde du förstod mig bätte än så

Jag har aldrig förlorat en person som står mig nära inom familj och släkt. Jag har dock mist många vänner, flera om året. Denna situationen är nog den värsta. För denna gången var det ingen olycka, det var inget självmord.... Malin blev dödad, grövre ord mördad. Och ah.. Den skyldige råkar också va väldigt nära bekant... Det är där jag inte riktigt förstår. Jag hoppas att det var en olycka, jag hoppas verkligen det. För jag kan inte smälta något annat.

Ända sedan samtalet jag fick igår, kvart över sex, så har jag vart väldigt tyst av mig. Saken är den att jag var tyst redan innan dess också, som om jag visste att något hemskt hade inträffat. Jag bröt ihop undertiden Kieven gick ut från sitt rum en stund. Jag visste inte vad jag skulle ta mig till. Jag ville bara skrika rakt ut, men det kom inte ett enda ljud. Ah, sen grät jag under några tillfällen.

Idag kändes det lite bättre efter jag vaknat. Men efter att ha legat vaken en stund så började tankarna falla på samma saker som igår.

Att hela tiden höra "Vad är det? Vad tänker du på?" tänjde tillslut på mina gränser och jag klarade inte av mer. "VA FAN TROR DU?!" Skrek jag ut utan att tänka mig för.  "Jag vet att det kan vara jobbigt att mista någon men vad hjälper det att gråta?" Jag grät inte. Jag var arg, förvirrad och rasande. Ledsen hade jag redan vart igår. Du om någon borde förstått hur jag mådde. Att du glodde på mig gjorde inte saken bättre. Tillslut blev jag så arg att jag itne kunde hålla tårarna inne. Jag trodde du förstod mig bättre än så, du borde förstå hur ledsen jag är. Du vet hur det är att mista någon, men inte på detta sättet. Du har inte vart med om något liknande. Men du borde förstå i alla fall vad jag tänker på! Och varför jag är ledsen?!

Det blev inget mer sagt tills jag skulle hoppa på bussen. "Jag älskar dig" viskades i mitt öra. Men jag kunde inte riktigt uppfatta det, så jag var tyst. Sen blev det ett hejdå, och jag sa hejdå tillbaka.

På bussen skakade jag av ilska och ledsenhet. Jag kände mig krossad. Om inte du kunde förstå, vem skulle då göra det? Jag behövde inte dina kramar, de tröstade inte det jag kände. Jag behövde ensamhet, kanske något vettigt sagt från dig också. Inte "vad är det?". Bara den meningen gjorde mig aggresiv. Men förlåt om jag röt, förlåt om jag itne visar mina känslor. Men jag vet inte hur jag ska hantera situationen..........

* Josefin och Kieven, 1 år

14 Juli

Helt ofattbart. Det har gått ett år. Och det var öer ett år sedan jag träffade dig. Tror ju knappt att det är sant. Ett helt år med någon utan ett enda uppehåll! Detta går som en dans! Jag är så sjukt lycklig! Och allt snack om framtiden ger mig fjärilar i magen... Och jag såg massa fjärilar denna dagen. Här kommer lite bilder som får kortfatta dagen.


Jaja. Efter mågna regniga dagar här i Borås, så kom äntligen vår ettårsdag med ett underbart väder. Det var perfekt för en promenad.

Vi tog en väg vi inte tagit förut, ute i Seglora. Eftersom jag älskar att gå så gick vi långt och länge. Vi var dock tvungna att vända efter att Kieven fått allergianfall och nös ständigt av all pollen.










Pärlemorfjäril. Mycket diskussion det uppstod här. Tänker inte nämna vem av oss som sa vad, men en av oss påstod att det var en Nässelfjäril, fast en hona. Den andre påstod att det var en annan fjäril.

Jag insåg efter denna promenaden hur mycket jag faktiskt älskar naturen! Blev så lycklig av att se allt grönt, alla fjärilar, alla blommor och alla åkrar. NÄr jag blir stor och har råd att bo i hus och har körkort så ska jag bo ute på landet. Och jag ska ha stor trädgård som jag kan sköta om och trivas i.





När vi kom hem så skulle Kieven hämta ved osv. Så jag väntade i hans rum en stund. När han kom in så hade han plockat en jätte stor och fin bukett med blommor! Och det doftade jättegott, speciellt från rosen och alla Jasmine-blommor!













Han kom ävwen in med en skål med massa körsbär =3 *rodna jätte mycket* Så satt vi och pratade, och åt körsbär, vars kärnor vi spottade ut i papperkorgen.














På kvällen hade liljan slått ihop sig (eller hur man säger) och Kieven klämmer ur sig:

"Undra om den slår ut om man lyser på den?"

Men han är Kieven, min underbart smarta Kieven <3











Tillsist fick han öppna presenten jag gjort till honom. Ett fotoalbum som jag klistrat och tejpat och donat med i mer än 24 timmar vill jag lova. Men det var mysigt att ligga där på hans arm under tiden han bläddrade igenom varje blad med foton och massa text.




Ett underbart år som sagt. Och jag hoppas det blir många många fler <3






* Till dig...

Hur säger man till någon att personen i fråga är det vackraste mina ögon har skådat?
Att åldern inte har någon betydelse...
Att hans läppar är sidenmjuka och underbara att kyssa...
Att hans vassa knän faktiskt kan göra ont...
Att det inte gör något att hans ögonbryn nästan vuxit ihop...
Att han inte alls har långa svarta hårstrån i öronen...
Att hans lockiga hår är likt en ängels...
Att han inte behöver platta håret för att han ska känna sig fin...
Att det doftar så underbart att det förför mig...
Att jag skulle kunna leka med fingrarna i det i flera timmar för att det är så mjukt...

Hur talar man om för någon att mina händer passar perfekt i hans?
Att de vore som gjorda för varandra...
Att han inte borde ha lång lillfingernagel, för det såg ganska gay ut...
Att jag är så himla lycklig över att han håller i mina händer inför sina vänner och resten av allmänheten...
Att han vågar visa att jag tillhör honom och att vi är ett...

Hur berättar man för någon att jag älskar sättet han berör mig på?
Att jag blir varm av att bara föreställa mig hur han berör mina axlar och kysser mig längst halsen...
Att veta att han alltid finns där för mig...
Att jag får fjärilar i magen av att se honom naken...
Att jag har väldigt svårt att somna när jag inte får ligga på hans arm...
Att jag älskar att ligga mot hans bröst och lyssna på hans hjärta...

Hur säger man till någon att hans ögon är det vackraste på hela honom?
Att de ger mig blickar som får mig knäsvag...
Att jag ser vår framtid i dem...
Att jag kan se oss bli gamla...
Att jag kan se hur lycklig han är och hur lycklig jag är, och hur lyckliga vi kommer förbli.
Att jag älskar bruna ögon...
Att jag är imponerad av hans "bark"-ögonfärg
Att jag känner mig trygg när jag ser in i hans ögon...
Att jag skulle kunna stirra in i hans ögon föralltid, utan att någon eller något skulle kunna skada mig...

Hur säger man till någon att hans röst är som en helande sång?
Att bara höra den lugnar den värsta stormen...
Att hans närhet räcker för att lindra smärta och stoppa rinnande tårar...
Att det inte behövs några ord för att lugna mig, endast hans närhet och beröring...

Hur beskriver man för någon hur lycklig han gör mig, när jag aldrig tidigare varit med om något liknande?
Att jag inte kan tala om hur vacker han är eftersom jag inte har något att relatera till...
Att det inte finns något så underbart och fint som kan jämföras med honom...
Att han får mig att känna mig stark och modig...
Att jag var skeptisk i början för jag var rädd att han skulle vara som alla andra...
Att han var bevisat motsatsen...
Att han får mig att känna mig speciell...
Att han gör mig till en bättre människa...
Att vi blir bättre människor tillsammans och lär oss av varandra...

Och hur talar man om för någon att jag älskar hans sätt att bortförklara sig?
Att jag kan skratta i flera timmar åt hans korkade bortförklaringar...
Att det är så kul och lätt att äga honom...
Att han är söt när han snor mina argument och använder dem mot mig för att inte bli ägd...

Och hur säger man till någon att hans komplimanger alltid värmer?
Att jag faktiskt tar åt mig...
Att jag blivit bättre på att ta emot komplimanger för att han gett mig bättre självförtroende...
Att jag rodnar av dem för att jag vet att det är egna ord direkt från hjärtat...
Att jag aldrig hört liknande saker förut...

Och när talar man om för någon att man vill leva resten av sitt liv med honom?

* H... som i Hjärta

And guess what? My heart is beating for Kieven<3

Dålig flickvän, dåååålig flickvän... Ska väl knaske inte smutskasta mig för mycket, menjag har faktiskt dåligt samvete. Jag är medveten om vad jag gör och jag är medveten om konsekvenserna... Ändå fortsätter jag? Saken är den att jag älskar att jävlas, det är min livsstil kan man säga. Och jag älskar att mucka gräl, jag älskar att provocera fram ilskan ur folk. Jag tror jag har en skruv lös. Istället för att låta denna "passionen" i livet gå ut över dem som faktiskt förtjänar det, så låter jag det gå ut över min älskade pojkvän. Jag vill inte honom något illa, det förstår väl alla som jag känner? Men jag slänger mina ord fram o tillbaka utan att egentligen tänka mig för ibland. Och så tänker jag till efteråt "ne men oj, just det, han kanske tolkade det så" eller "oj, han kanske tog det seriöst". Och här börjar mina ångerkänslor. Jag vet att han tar åt sig lätt, kanske lite för lätt. Men alla som känner honom vet om det. Jag kan tycka det är kul att retas med honom för att han tar det seriöst, men om man tänker efter.... Hur kul är det egentlkigen? Just nu känner jag mig faktiskt som en medlem av idol-juryn. Och jag HATAR dem. Just för att dom skämtar på andra människors bekonstnad och säger fula saker till människor. Sedan säger dom "men dom borde ju förberett sig på det, dom vet att vi är elaka" osv.. Men alla människor är inte lika starka på insidan. Jag är fullt medveten om det. Första såret är det djupaste, det sitter kvar hela livet.

Tillbaka till det jag ville säga då... Jag satt och "skämtade" om en sak för drygt en timma sedan med Kieven. Vilket han varken förstod elelr tyckte var kul. Jag spelade jätte seriös och svartsjuk osv. Tillslut gick det för långt och jag gav upp. Blöööh, då kom bomben. Jag hade gjort det hemska ännu hemskare så att säga. Hans dag hade itne alls vart som jag trodde, vilket resulterade i att jag faktiskt fick honom att må skit. Och bajs i mig för det. I didn't know, I swear, I didn't know... Men sagt var sagt.. Nu kunde jag inte säga mer än förlåt och en liten förklaring till varför jag sa förlåt och varför jag gjorde som jag gjorde. Blä, känner mig så dålig att jag itne ens känner för att göra det jag skulle göra. Jag skulle läsa egentligen, ca 50 sidor. Men det lär inte bli av antar jag. Jag vill bara krama om Kieven... Gosa lite med hans kind i min hand... Pussa honom på pannan och krama honom... Stryka honom över håret och säga förlåt och att jag faktiskt menar det... För det gör jag.. Och jag vill säga förlåt för att jag inte är hos honom nu, när jag antagligen borde vara det. Jag känner så i alla fall... Maybe I'm wrong.. Så nu ska jag fortsätta mesa mig med att tänka gulliga tankar om min pojvkän så får ni ha en trevlig kväll...


Älskar dig Kieven Jan Klevmyr... Tänker pussa på dig massa mycket i morgon<3

* Sometimes the pain you hide burns like a fire inside....

"With blood shot eyes I watch you sleeping...
The warmth I feel beside me is slowly fading.
Would he hear me if I calls his name?
Can anybody help me make things better?!
Your tears don't fall,
they'll crash around me......."

Om jag kunde så skulle jag gråta ut i din famn.
Om jag kunde så skulle jag skrika ut rösterna som far fram o tillbaka i huvudet.
Om jag kunde så skulle jag springa av mig all stress som jag bär på.
Men jag tänker inte gråta, jag har lovat mig själv! Att gråta hjälper ingen...
Och jag tänker inte skrika, det ändrar inget ändå.
Jag tänker inte heller springa, jag har varken tid eller motion för den sträckan som krävs.

"Var jag inte ärlig, fanns det mer att ge?
Vad är det som hon gömmer, varför får jag inte se?"

Det går inte en kväll utan att jag fryser och blir iskall av mina tankar. Jag vet knappt själv vad jag tänker på för det går så fort, jag fokuserar inte... Men alltid samma rädsla.. Eller är jag rädd? Jag kanske är påväg upp?

"Det kallas tvivel, det där som stör.
Ja, det kalals för en klump i magen och ett konstigt humör.
Och jag ser hur du tänker på nått, hur du längtar dig bort
som en fågel i bur.
En obehaglig distans,
en konstig känsla någonstans.
Det känns tomt, eller hur?"

jag känenr att detta inlägget går ut på citat, emn jag kan seriöst inte förklara hur ont jag har, eller vad det beror på... Och nyss fick jag reda på att Mötley Crüe kommer till Peace and Love.... DOM MÅSTE KOMMA TILL SWEDEN ROCK VA FAN! >__<

"Stjärnor glittrar vackert och det vimlar av passioner kan det tyckas.
Men inga stjärnor, inga himlar över dem som inte lyckas.."

Detta var allt för mig, hejdå....

* I'm raising my head up

Eller snarare försöker. Det går inte alldeles utmärkt. Hatet kom tillbaka igår igen, det brändes i hela kroppen när jag följde dig med blicken. Jag ville bara resa mig upp och slå halvt ihjäl dig. Låt mig va! Fast du vet väl inte vad som försegår... Det gör nog itne jag heller egentligen. Vet inte ens varför jag bryr mig. Jag vet hur löjligt det låter när jag berättar det, elelr jag kan tänka mig i alla fall.. Det finns EN människa som vet... Nej, nu ljög jag, två. Det är Maria och Rania. Fast Maria är lite mer uppdaterad hela tiden. Ni två borde vara väldigt lyckliga över att jag faktiskt talat om det för er, för det är ingen annan som vet.

Jag vill inte få mig själv att verka vara som en idiot, men varje gång jag ser dig brinner jag. Jag helt enkelt fattar eld. Och jag lovar att det är hat, för jag älskar dig inte. Inte ens jätte lite. Jag älskar många jätte lite, men knappast dig. Hade vi vart på samam fest och jag var berusad skulle jag inte tveka en sekund på att börja bråka med dig. Jag skulle stå och skrika och spotta på dig. Åååååh! Helvete va fan gör man i ett sånt här tillfälle........ Jag önskar dig döden..

Idag är det rätt chill ändå, jag har inte märkt av dig det minsta. Förutom att jag och Maria sa nått litet om det bara... Men vänta bara... When you see me coming you'd better back down, cuz I've been waiting to smack you around!

Men nu ska vi vara glada, det är ju en ganska bra dag idag ändå. Kieven sov här över natten ochc det var både bra och dåligt tror jag. Behöver väl inte nämna det bra, för det förstår väl alla ändå.. Det fdåliga var väl bara att jag var på tänka-humör, vilket betyder att jag är rätt off osv. Men det berodde nog mest på att jag såg helvetet igår också. Så ah... Det är inte Kievens fel, förstår itne varför jag låter det gå ut över honom... *slita sig själv i håret* Förlåt Kieven... Men..... ah... putt..
Jag älskar dig, och det kommer jag göra sjukt länge till.. Kan knappt bärgamig tills våren kommer och man kan börja vara utomhus igen. Detta året är som gjort för oss. Du och jag mot världen, älskling<3

* Ja, jag hatar dig...

Och jag kan inte hjälpa det... Det bara är så. Jag trodde inte jag skulle sjunka såhär lågt, men jag vet att det finns människor där ute i världen som förstår hur jag känner, om jag nu bara tar tummen ur röven och berättar. Fast det tänker jag inte tala om här. Det är en rätt mesig sak som jag nästan skäms över att berätta, så det är inte så troligt att ni får veta. Förlåt om jag väckte nyfikenhet ( i ) Men när jag såg dig idag så högg det i mig. Du kanske inte gjort mig mycket ont, men tillräckligt för att jag ska kunna känna såhär verkar det som. För annars skulle jag ju inte känna såhär.

Jag anklagar inte dig för något, jag bara stör mig på varje steg du tar. Varje gång du ler så dör en vacker blomma. Jag hatar dig, förlåt. Men jag kan inte ro för det. Du förstörde min dag, och jag vet att du kommer förstöra mitt liv om det fortsätter såhär. ENOUGH!

Idag har jag funderat över tatueringar endel. Jag har inte kommit fram till något speciellt mer än att jag vill ha rosor och en tiger på kroppen. Vart eller hur det ska se ut har jag ingen aning om. Mend et är en bra början! Jag har även skickat ca 60 mail till många av Bäckängs elever, jag har bokat kombisalen och jag har skrivit möteslappar som ska upp på anslagstavlan i morgon.

Just det, ja. Åter igen.. Jag hatar dig. Jag önskar du vore död!
Tack för mig!

* Det skriker i bröstet...

Det skriker och skriker... På hjälp.....

Jag blev alldeles nyss förkrossad... Eller jag blev inte, men jag kände mig förkrossad. Det dök upp en rädsla som jag inte känt på länge. Jag vet inte vad den vill, är det en varning för något kanske? Jag vill inte ha den här, det är tillräckligt jobbigt just nu. Den får mig att må dåligt. Jag känner så stor saknad just nu. Känner mig så sjukt ensam. Men det finns ingen här som kan fylla ut den ensamheten. Jag önskar att jag kunde ha gjort det på egen hand...

Jag borde plugga inför filosofiprovet i morgon, men jag klarar inte av det just nu, jag orkar inte. Jag har gjort en fjärdedel av det som ska göras. Jag skulle även ha pluggat till svenskaläxan som jag har till i morgon, men den glömde jag i skolan. Jag vet inte vad det är med mig idag. Igår var verkligen en skitdag, allt kändes skit. Och denna dagen har kännts helt meningslöst. Träffade Jesper en stund, men det kändes inte alls som det brukar. Jag tyckte i stort sett bara att han var jobbig. Sedan visste jag vad som väntade mig; läxor.

'"Jag börjar med läxan redan nu, så har jag det klart tills klockan sju. Så tar jag bussen till Viskafors och överraskar Kieven". Men blev det av? Nej det blev det inte. För jag är så jävla omotiverad. Jag satt och deppade när jag såg vad klockan var.. Tio i åtta, jag var inte klar. Jag skulle inte hinna med 20:40 bussen, och dom slutar 21:00. Nu är klockan halv tio och jag ångrar mig, jätte jätte mycket.

Jag har vart ganska mycket med Kieven nu på senaste, jag börjar bli lite rädd. Men det är okej, man får vara rädd. Men jag vill inte att det ska påverka oss negativt, jag vill inte känna att allt bara är en slags rutin. Men jag älskar att vara med honom, jag älskar att han hans arm runt mig om nätterna, jag älskar att ligga med huvudet mot han bröst... Känns inte som att jag kan få nog av det, aldrig.

Men i alla fall... Jag fick upp en bild, jag vet inte från vart den kom, men jag såg den. Blodiga benvita väggar som pressades mot mig. Han var borta. För alltid. Död. Avliden. Försvunnen. Jag låg på golvet och skrek ut lungorna i hopp om att han skulle komma tillbaka. Sen tog det stopp. Alltså det gick på bara någon sekund, och jag blev jätte kall och ögonen sved som dom gör efter att man ha gråtit i flera timmar och bröstet kändes tomt. Tänk om han försvann? Hur kom ens tanken fram? Det fick mig i alla fall att tappa min fokus helt. Och då satte jag på Evanescense - My Immortal. Och den har jag suttit och lyssnat på rätt länge nu, på repeat. Usch, Kieven dö inte :-(

Me love you long time, Kieven<3

* Jag är död inombords

Jag känner inga känslor över huvudtaget, förutom för dig, älskade Olle.
Jag önskar jag kunde gjort så mycket mer för dig. Här sitter jag och skriver och tänker,
dag ut och dag in, med hopp om att du ska märka någonting. Men det kommer du aldrig göra.
För du skiter fullständigt i mig och vad jag känner och gör. Jag tillhör inte ditt liv mer,
och jag önskar verkligen att du inte tillhörde mitt. But you do...

Jag vet inte om något kan rädda oss just nu... vet itne ens om jag skulle kunna med att ge
oss en chans till efter allt som har hänt... men jag saknar dig så sjukt mycket att det gör ont..
Minns du när vi låg i min säng och du vände dig om mitt i natten och kramade om mig och viskade:
- Jossan? Får jag behålla dig?
Jag visste inte vad jag skulle säga, hade aldrig hört något så bedårande i hela mitt liv. Jag ville
bara ligga där för alltid...

Jag drömmer drömmar om där du ångrar dig och allting blir bra, om hur du skcikar sms
och vill träffa mig så vi kan prata osv. Men när jag vaknar så är allt ihop bara helt fel.
Inget har hänt och allt är skit.. Självklart har du hittat någonannan, eftersom du sa att du
inte skulle göra det. Så gör alla killar, om det inte är dom som blivit dumpade då vill säga.
Fast i detta fallet vet jag itne vem som dumpade vem...

Men jag väntar här, jag gör det. En vacker dag står jag utanför din dörr och kommer inte gå
därifrån förrän du gett mig alla svar tillbaka....


* Girl, you're so naive and you're too yonug to understand

Men jag tror jag börjar fatta...
Nu har jag suttit i sitsen själv.
Jag ska aldrig tillbaka ner igen..

Det är inte synd om mig,
jag har betett mig oerhört illa.
Men gjort är gjort och det går
knappast att göra något åt nu.

Inte bara mot dig, utan mot
honom och henne också.
Jag säger saker jag aldrig
sagt förut och gör saker
som jag aldrig gjort förut.

Jag vet inte vad som hänt mig,
jag vet bara att mitt sanna jag
försvann med dig.

* So am I, still waiting...

..... for what? För att han ska komma tillbaka.. Jag är ju ptatetisk.. "Juxxe, hade han velat ha dig tillbaka så hade han kommit tillbaka för längesen, det var en månad sedan igår.. " Men jag vill inte inse det, jag vet att jag är värd så mycket bättre, men jag vill inte ha så mycket bättre. Jag tyckte om Olle och det vi hade, och jag förstår hans sits nu, jag känner mig själv likadan som honom. Lika hemsk och odräglig..

"Du måste hata honom för att kunna gå vidare" hörde jag i lördags av en brud.. Men jag kommer inte kunna hata honom, jag ser för mycket vackert i vårt förhållande. Kommer aldrig kunna hata honom heller. Sure, jag hatar att jag ens började älska honom, men jag hatar inte honom! Tror inte jag kommer kunna säga att jag älskar någon igen... Jag vill inte säga "Jag älskar dig" till någon eftersom jag haft starkare känslor för någon annan.. Om jag någon gång får starkare känslor för någon än vad jag hade för Olle så bör den personen känna sig fruktansvärt älskad.. Jag älskade Jesper sjukt mycket, men Olle steg över den gränsen. Och nu står jag här. Tredje gången gilt. Först Valen, sen Jesper och nu Olle. Det måste ta slut här.. Jag tänker inte ta mer skit från någon annan.. Sure, jag  kan ha känslor för någon, men känns som att jag aldrig kommer kunna gå längre än så.

"För att komma över en kille måste du ligga under en annan" sure, det kanske stämmer, men inte i längden. Jag hatar folk som knullar runt o jag tänker inte göra det.

Jag viiiiill ingen hellre än av vrida tilbaka tiden, vrida tillbaka tiden till innan jag läste journalen.. Det man inte vet har man inet ont av liksom. Fan va jag skyller allt på mig. DET ÄR HANS FEL! Hade han inte skrivit så så hade detta aldrig hänt.. Och hade han inte betett sig som han gjrode så hade jag aldrig läst den.. Ååååh, fan va jag hatar livet...

Aja, Hultsfred i morgon bitti.. Ska dit med Honey, Carina och Robin.. Kul som fan! Så ah... See you later.. Hemma på söndag.. Kommer nog blogga om det också, trots att det inte handlar om mig och Olle.. hehe

baii