* Nu skriver jag igen....
Jag skriver bara när jag är på dåligt humör, kanske ni har märkt? Eller i alla fall när jag är depp... Om jag inte är väldigt väldigt glad och måste berätta det... Men denna gången mår jag dåligt -igen.
Jag vet inte varför riktigt.. Sure, jag kommer nog inte träffa Kieven på hela helgen och det gör lite ont. Men det är bara bra, för vi behöver vara ifrån varandra. Vi har vart tillsammans för mycket nu. Sovit med varandra i exakt en vecka, det blir för mycket. Jag vill itne ha det som en jävla slentrian. Så detta är la ett bra sätt antar jag. MEN jag har inget fritidskort så jag kommer ingen annan stans heller. Så jag är fast här hemma... Ingen av mina bröder är hemma i helgen och det suger som fan! Vem ska jag umgås med?
Sen är det andra saker som tynger mig, det har det gjort sen en vecka tillbaka. Jag vill inte tänka det, jag vill att det ska försvinna. Det har gått för långt, jag är en dålig människa. Jag har ljugit för mig själv. Och för andra. Gett falska syner. Men jag ångrar det inte... Fast hur jag kom hit och varför jag gjorde såhär vet jag inte. Shit va jag suger. Tänk om det märks?
Jag låter jätte hemlighetsfull när jag skriver såhär, men det lättar lite på mitt eget tryck. Inte jätte lätt att gå runt och bära på det jag har i huvudet. Men jag vill inte berätta för någon.. Eller ah, jag berättade för Jesper innan idag när han var här. Det kändes skönt att få det ur sig lite i alla fall. Jag var nämligen arg på Jesper, men det kändes gött att prata med honom. Visst han är ingen bra tröstare eller rådgivare, men en bra lyssnare. Och detta är första gången jag känner att jag itne kan gå till mamma och prata. Hon skulle inte förstå, det är ingen som kommer förstå...
Så nu står jag här igen. Varför är allt så orättvist?! Varför gör jag fel hela tiden? Allt jag gör slutar oftast med att jag sårar någon... Vill inte veta hur detta kommer sluta.. Jag borde antagligen sluta visa känslor helt.. Bli den "ultimata människan" eller hur du nu ville uttrycka det.. Dags att lägga ner, Josefin Bellini.
Jag vet inte varför riktigt.. Sure, jag kommer nog inte träffa Kieven på hela helgen och det gör lite ont. Men det är bara bra, för vi behöver vara ifrån varandra. Vi har vart tillsammans för mycket nu. Sovit med varandra i exakt en vecka, det blir för mycket. Jag vill itne ha det som en jävla slentrian. Så detta är la ett bra sätt antar jag. MEN jag har inget fritidskort så jag kommer ingen annan stans heller. Så jag är fast här hemma... Ingen av mina bröder är hemma i helgen och det suger som fan! Vem ska jag umgås med?
Sen är det andra saker som tynger mig, det har det gjort sen en vecka tillbaka. Jag vill inte tänka det, jag vill att det ska försvinna. Det har gått för långt, jag är en dålig människa. Jag har ljugit för mig själv. Och för andra. Gett falska syner. Men jag ångrar det inte... Fast hur jag kom hit och varför jag gjorde såhär vet jag inte. Shit va jag suger. Tänk om det märks?
Jag låter jätte hemlighetsfull när jag skriver såhär, men det lättar lite på mitt eget tryck. Inte jätte lätt att gå runt och bära på det jag har i huvudet. Men jag vill inte berätta för någon.. Eller ah, jag berättade för Jesper innan idag när han var här. Det kändes skönt att få det ur sig lite i alla fall. Jag var nämligen arg på Jesper, men det kändes gött att prata med honom. Visst han är ingen bra tröstare eller rådgivare, men en bra lyssnare. Och detta är första gången jag känner att jag itne kan gå till mamma och prata. Hon skulle inte förstå, det är ingen som kommer förstå...
Så nu står jag här igen. Varför är allt så orättvist?! Varför gör jag fel hela tiden? Allt jag gör slutar oftast med att jag sårar någon... Vill inte veta hur detta kommer sluta.. Jag borde antagligen sluta visa känslor helt.. Bli den "ultimata människan" eller hur du nu ville uttrycka det.. Dags att lägga ner, Josefin Bellini.
Men men, jag får la fortsätta med att städa mitt jävla kukrum...
Hejdå
Hejdå
Trackback
Postat av: Rania
Gumman.. <3 Jag vet verkligen inte alls vad det är och förstår känslan av att inte vilja berätta men vet att jag finns här, både för att lyssna och försöka komma med råd! Love you :* vi måste ses snart!
Postat av: Petra
Hej!:) såg ditt inlägg först nu, tack så mkt ville jag bara säga o detsamma!:)
