* K... som i Kieven
Och Kieven är kärlek. Och kärlek börjar också på K (beslutsångest).
Det har hänt endel sedan sist, det mesta utav stressen jag burit på är över. ÄNTLIGEN!
Vi har haft vår modevisning, och det gick sjukt bra vill jag lova. Mycket bättre än vad jag hade förseställt mig. Vi fick panik några dagar innan eftersom vår lärare lovat oss smink från skolan men sedan bara bryter det, så där stod vi utan smink eller någonting. "Detta kommer aldrig gå" tänkte jag. Men så lite senare under dagen möter vi upp våra modeller i Knalleland för en fitting och där står även två flickor som inte är modeller. De är sminköser! Tack älskade Michelle, säger jag bara! Sminköserna hade hur mycket smink som helst som de kunde ta med och sminka modellerna med. Problemet som uppstått var ur vägen! Vi hade även problem med ljud och ljus. Per kunde inte vara med under modevisnignen utan fick fixa ljuset dagen före, men folk var där och justerade ändå i efterhand och det blev väl itne riktigt som vi tänkt oss. Och ljudet vet jagitne vad jag ska säga om det... Jag tycker att det var lite lågt, och vi fick bara låna EN högtalare från kulturskolan så det blev lite problem där också. Och mixerbordet var nästintill förlitet och det blev krångel där också. Och catwalken blev inte alls så lång som planerat, den blev bara ca 10 meter. Men vi fick göra det bästa av situationen. Det blev mycket panik det sista, vi hann inte med vårt genrep eftersom musiken krånglade och allt blev försenat, för modellerna var inte färdigsminkade osv. Så vi gick på känsla sen när vi ställde oss på scen, och det blev tydligen väldigt bra eftersom vår handledare Mats Molid faktiskt gav oss ett MVG+!! Sjukt stolt man blev av att höra det efter allt slit vi gått igenom.
Jag vill tacka alla så hemskt mycket, speciellt Kieven, Anton, Andreas, Per, Elton och Mats. Och vår vaktmästare Michael. Tack så hemskt mycket för all hjälp vi fått! Och alla modeller, tack så jätte jätte mycket! Jag är så himla stolt över er för att ni skött detta så bra! Och tack ZiKK för att ni kom och spelade, ni var jätte duktiga :-)
Det har hänt endel sedan sist, det mesta utav stressen jag burit på är över. ÄNTLIGEN!
Vi har haft vår modevisning, och det gick sjukt bra vill jag lova. Mycket bättre än vad jag hade förseställt mig. Vi fick panik några dagar innan eftersom vår lärare lovat oss smink från skolan men sedan bara bryter det, så där stod vi utan smink eller någonting. "Detta kommer aldrig gå" tänkte jag. Men så lite senare under dagen möter vi upp våra modeller i Knalleland för en fitting och där står även två flickor som inte är modeller. De är sminköser! Tack älskade Michelle, säger jag bara! Sminköserna hade hur mycket smink som helst som de kunde ta med och sminka modellerna med. Problemet som uppstått var ur vägen! Vi hade även problem med ljud och ljus. Per kunde inte vara med under modevisnignen utan fick fixa ljuset dagen före, men folk var där och justerade ändå i efterhand och det blev väl itne riktigt som vi tänkt oss. Och ljudet vet jagitne vad jag ska säga om det... Jag tycker att det var lite lågt, och vi fick bara låna EN högtalare från kulturskolan så det blev lite problem där också. Och mixerbordet var nästintill förlitet och det blev krångel där också. Och catwalken blev inte alls så lång som planerat, den blev bara ca 10 meter. Men vi fick göra det bästa av situationen. Det blev mycket panik det sista, vi hann inte med vårt genrep eftersom musiken krånglade och allt blev försenat, för modellerna var inte färdigsminkade osv. Så vi gick på känsla sen när vi ställde oss på scen, och det blev tydligen väldigt bra eftersom vår handledare Mats Molid faktiskt gav oss ett MVG+!! Sjukt stolt man blev av att höra det efter allt slit vi gått igenom.
Jag vill tacka alla så hemskt mycket, speciellt Kieven, Anton, Andreas, Per, Elton och Mats. Och vår vaktmästare Michael. Tack så hemskt mycket för all hjälp vi fått! Och alla modeller, tack så jätte jätte mycket! Jag är så himla stolt över er för att ni skött detta så bra! Och tack ZiKK för att ni kom och spelade, ni var jätte duktiga :-)
* J... som i Josefin
Josefin... Gosh vad det låter tråkigt.
Sitter här nu, lite smått skakis utan att jag egentligen vet varför. Stressad som jag vet inte vad. Jag vet inte vart jag ska börja. Jag vill lysckas så bra som möjligt med modevisningen, för det känns som att man sviker så många om man inte gör det. Vi är inga proffs, vi vet inte någonting om det här egentligen. Det är för sent att gnälla nu, om tre dagar ska skiten vara. I morgon är det fitting och sminkkurs, på torsdag ska vi bygga scenen och dra fram alla intrument osv. Efter det kommer modelelrna och vi ska ha genrep. Jag känner att jag inte hinner det här. Har itne ens skrivit min romananalys som skulle vart inne i fredags. Och nu smakar jag cigarettfimp i munnen med.. mums... not.... Nu orkar jag itne skriva mer.. Men jag blev glad när Kieven kom hem till mig på sin rast idag iaf.. Trots att det bara var en timma... Men det kändes mycket och jag blev lycklig<3
Sitter här nu, lite smått skakis utan att jag egentligen vet varför. Stressad som jag vet inte vad. Jag vet inte vart jag ska börja. Jag vill lysckas så bra som möjligt med modevisningen, för det känns som att man sviker så många om man inte gör det. Vi är inga proffs, vi vet inte någonting om det här egentligen. Det är för sent att gnälla nu, om tre dagar ska skiten vara. I morgon är det fitting och sminkkurs, på torsdag ska vi bygga scenen och dra fram alla intrument osv. Efter det kommer modelelrna och vi ska ha genrep. Jag känner att jag inte hinner det här. Har itne ens skrivit min romananalys som skulle vart inne i fredags. Och nu smakar jag cigarettfimp i munnen med.. mums... not.... Nu orkar jag itne skriva mer.. Men jag blev glad när Kieven kom hem till mig på sin rast idag iaf.. Trots att det bara var en timma... Men det kändes mycket och jag blev lycklig<3
* I... som i Irriterad
Detta är första gången på länge som jag faktiskt gråter....
Jag gråter så jag knappt kan andas. Jag klarar itne av stressen, jag vet itne vad jag ska ta mig till. Denna dagen har vart förjävlig, och jag som längtade efter den så mycket igår. Snälla skjut mig, jag orkar inte ha ständig smärta i bröstet.
23:e Mars
Matte B prov
20:e Mars
Modevisning
Samhällsprov
Svenska B, Muntliga Nationella
19:e Mars
Hämta massa kläder på Carlings kl. 16:00
Vara på skolan och bygga scenen efter 16:00 elelr 17:00
Hämta smycken med mera från Glitter
Fixa ljudutrustning
Fixa ljusutrustning
18:e Mars
Obligatorisk sminkkurs 14:00-16:30
16:e - 19:e Mars
Måste ha flera fittingar där vi hämtar kläder som modellerna prövar ut
13:e Mars
Ska lämna in min romananalys om boken som jag itne hunnit läsa ut än!!
12:e Mars
Handla smink, hårspännen och hårsprayinför modevisningen med Maria
Jag orkar seriöst inte... Jag ska hinna tenta en 100p kurs till också! Har redan Samhällskunskap A som ska göras, men måste hinna med Historia A också. Jag kalrar seriöst inte pressen... Mailade min mentor och frågade vad jag ska ta mig till... Jag känner att projektarbetet tar alldeles för mycket tid just nu. Allt tar för mycket tid. Antar att jag inte kommer kunna må så bättre framöver med tanke på att jag inte kommer kunna ha tid för Kieven nu veckorna framöver... Helvete!
Ska träffa rektorn i morgon klockan 13:00 också. Ska fan fråga henne om det finns möjlighet att gå om........ Om jag inte klarar detta nu då, vill säga. Gosh... Och det finns ingen som kan hjälpa mig heller, för "det är eget ansvar som gäller". Jag hatar ansvar, jag hatar att man måste vara engagerad... Jag hatar projektarbete, jag hatar allt!! Allt allt allt!
Jag gråter så jag knappt kan andas. Jag klarar itne av stressen, jag vet itne vad jag ska ta mig till. Denna dagen har vart förjävlig, och jag som längtade efter den så mycket igår. Snälla skjut mig, jag orkar inte ha ständig smärta i bröstet.
23:e Mars
Matte B prov
20:e Mars
Modevisning
Samhällsprov
Svenska B, Muntliga Nationella
19:e Mars
Hämta massa kläder på Carlings kl. 16:00
Vara på skolan och bygga scenen efter 16:00 elelr 17:00
Hämta smycken med mera från Glitter
Fixa ljudutrustning
Fixa ljusutrustning
18:e Mars
Obligatorisk sminkkurs 14:00-16:30
16:e - 19:e Mars
Måste ha flera fittingar där vi hämtar kläder som modellerna prövar ut
13:e Mars
Ska lämna in min romananalys om boken som jag itne hunnit läsa ut än!!
12:e Mars
Handla smink, hårspännen och hårsprayinför modevisningen med Maria
Jag orkar seriöst inte... Jag ska hinna tenta en 100p kurs till också! Har redan Samhällskunskap A som ska göras, men måste hinna med Historia A också. Jag kalrar seriöst inte pressen... Mailade min mentor och frågade vad jag ska ta mig till... Jag känner att projektarbetet tar alldeles för mycket tid just nu. Allt tar för mycket tid. Antar att jag inte kommer kunna må så bättre framöver med tanke på att jag inte kommer kunna ha tid för Kieven nu veckorna framöver... Helvete!
Ska träffa rektorn i morgon klockan 13:00 också. Ska fan fråga henne om det finns möjlighet att gå om........ Om jag inte klarar detta nu då, vill säga. Gosh... Och det finns ingen som kan hjälpa mig heller, för "det är eget ansvar som gäller". Jag hatar ansvar, jag hatar att man måste vara engagerad... Jag hatar projektarbete, jag hatar allt!! Allt allt allt!
* H... som i Hjärta
And guess what? My heart is beating for Kieven<3
Dålig flickvän, dåååålig flickvän... Ska väl knaske inte smutskasta mig för mycket, menjag har faktiskt dåligt samvete. Jag är medveten om vad jag gör och jag är medveten om konsekvenserna... Ändå fortsätter jag? Saken är den att jag älskar att jävlas, det är min livsstil kan man säga. Och jag älskar att mucka gräl, jag älskar att provocera fram ilskan ur folk. Jag tror jag har en skruv lös. Istället för att låta denna "passionen" i livet gå ut över dem som faktiskt förtjänar det, så låter jag det gå ut över min älskade pojkvän. Jag vill inte honom något illa, det förstår väl alla som jag känner? Men jag slänger mina ord fram o tillbaka utan att egentligen tänka mig för ibland. Och så tänker jag till efteråt "ne men oj, just det, han kanske tolkade det så" eller "oj, han kanske tog det seriöst". Och här börjar mina ångerkänslor. Jag vet att han tar åt sig lätt, kanske lite för lätt. Men alla som känner honom vet om det. Jag kan tycka det är kul att retas med honom för att han tar det seriöst, men om man tänker efter.... Hur kul är det egentlkigen? Just nu känner jag mig faktiskt som en medlem av idol-juryn. Och jag HATAR dem. Just för att dom skämtar på andra människors bekonstnad och säger fula saker till människor. Sedan säger dom "men dom borde ju förberett sig på det, dom vet att vi är elaka" osv.. Men alla människor är inte lika starka på insidan. Jag är fullt medveten om det. Första såret är det djupaste, det sitter kvar hela livet.
Tillbaka till det jag ville säga då... Jag satt och "skämtade" om en sak för drygt en timma sedan med Kieven. Vilket han varken förstod elelr tyckte var kul. Jag spelade jätte seriös och svartsjuk osv. Tillslut gick det för långt och jag gav upp. Blöööh, då kom bomben. Jag hade gjort det hemska ännu hemskare så att säga. Hans dag hade itne alls vart som jag trodde, vilket resulterade i att jag faktiskt fick honom att må skit. Och bajs i mig för det. I didn't know, I swear, I didn't know... Men sagt var sagt.. Nu kunde jag inte säga mer än förlåt och en liten förklaring till varför jag sa förlåt och varför jag gjorde som jag gjorde. Blä, känner mig så dålig att jag itne ens känner för att göra det jag skulle göra. Jag skulle läsa egentligen, ca 50 sidor. Men det lär inte bli av antar jag. Jag vill bara krama om Kieven... Gosa lite med hans kind i min hand... Pussa honom på pannan och krama honom... Stryka honom över håret och säga förlåt och att jag faktiskt menar det... För det gör jag.. Och jag vill säga förlåt för att jag inte är hos honom nu, när jag antagligen borde vara det. Jag känner så i alla fall... Maybe I'm wrong.. Så nu ska jag fortsätta mesa mig med att tänka gulliga tankar om min pojvkän så får ni ha en trevlig kväll...
Dålig flickvän, dåååålig flickvän... Ska väl knaske inte smutskasta mig för mycket, menjag har faktiskt dåligt samvete. Jag är medveten om vad jag gör och jag är medveten om konsekvenserna... Ändå fortsätter jag? Saken är den att jag älskar att jävlas, det är min livsstil kan man säga. Och jag älskar att mucka gräl, jag älskar att provocera fram ilskan ur folk. Jag tror jag har en skruv lös. Istället för att låta denna "passionen" i livet gå ut över dem som faktiskt förtjänar det, så låter jag det gå ut över min älskade pojkvän. Jag vill inte honom något illa, det förstår väl alla som jag känner? Men jag slänger mina ord fram o tillbaka utan att egentligen tänka mig för ibland. Och så tänker jag till efteråt "ne men oj, just det, han kanske tolkade det så" eller "oj, han kanske tog det seriöst". Och här börjar mina ångerkänslor. Jag vet att han tar åt sig lätt, kanske lite för lätt. Men alla som känner honom vet om det. Jag kan tycka det är kul att retas med honom för att han tar det seriöst, men om man tänker efter.... Hur kul är det egentlkigen? Just nu känner jag mig faktiskt som en medlem av idol-juryn. Och jag HATAR dem. Just för att dom skämtar på andra människors bekonstnad och säger fula saker till människor. Sedan säger dom "men dom borde ju förberett sig på det, dom vet att vi är elaka" osv.. Men alla människor är inte lika starka på insidan. Jag är fullt medveten om det. Första såret är det djupaste, det sitter kvar hela livet.
Tillbaka till det jag ville säga då... Jag satt och "skämtade" om en sak för drygt en timma sedan med Kieven. Vilket han varken förstod elelr tyckte var kul. Jag spelade jätte seriös och svartsjuk osv. Tillslut gick det för långt och jag gav upp. Blöööh, då kom bomben. Jag hade gjort det hemska ännu hemskare så att säga. Hans dag hade itne alls vart som jag trodde, vilket resulterade i att jag faktiskt fick honom att må skit. Och bajs i mig för det. I didn't know, I swear, I didn't know... Men sagt var sagt.. Nu kunde jag inte säga mer än förlåt och en liten förklaring till varför jag sa förlåt och varför jag gjorde som jag gjorde. Blä, känner mig så dålig att jag itne ens känner för att göra det jag skulle göra. Jag skulle läsa egentligen, ca 50 sidor. Men det lär inte bli av antar jag. Jag vill bara krama om Kieven... Gosa lite med hans kind i min hand... Pussa honom på pannan och krama honom... Stryka honom över håret och säga förlåt och att jag faktiskt menar det... För det gör jag.. Och jag vill säga förlåt för att jag inte är hos honom nu, när jag antagligen borde vara det. Jag känner så i alla fall... Maybe I'm wrong.. Så nu ska jag fortsätta mesa mig med att tänka gulliga tankar om min pojvkän så får ni ha en trevlig kväll...
Älskar dig Kieven Jan Klevmyr... Tänker pussa på dig massa mycket i morgon<3
* G... som i Glad
Och glad rimmar på choklad, som jag sitter o äter just nu ( i )
Mums! Och jag är jätte glad! Även ifall jag är väldigt stressad. Hehe. Men det jämnar ut sig. Vädret blir bara bättre och bättre. Nog vet jag att det var snöstorm igår (söndag) men den är borta nu, eller hur? Det är sol ute och den steker mot skinnjackan där man går.
Idag var det upp tidigt som gällde, trots att man faktiskt var ledig! Hade möte med modellerna till modevisningen, sjukt goa människor märker jag. Så även om vi itne lyckas helt med modevisnigen så kommer vi att ha sjukt kul ihop. De fick i alla fall lära sig att gå idag, och dom var verkigen jätte duktiga! Bra jobbat killar och tjejer :-) I morgon ska vi mötas i Stor Knallen i knalleland klcokan 13:00 för att kolla ut lite kläder som ska användas. Jag har rätt mycket nu på samma gång känner jag, men känns ändå lite som att jag vill prioritera projektarbetet lite framför det andra. Ska ha läst ut min bok och skrivit om den tills på fredag, ska även ha samhällsprov samma dag som modevisningen (men får antagligen flytta den), ska ha nationellt prov den första april, och innan dess ska jag förbereda ett muntligt tal (vilket ska ske denna veckan), ska även på sminkkurs nästa vecka... oj oj oj får se vad jag hinner med. Sens ka jag o kieven fotas av rania någon dag med, får se om det går bra i morgon kanske... *tar en klunk mjölk som jag sväljer ner mjölkchokladen med*
Idag blir det nog bara läsa som gäller, läsa och skriva lite. Måste göra blidmanus också... Jaghar i alal fall vart duktig och köpt påfyllning till min mobil, altlså comviq kompis. Så jag kan smsa igen, guys! *göra vågen* Gosh, va tomt det känns här hemma.. Ingen hemma mer än jag. Är så van vid att kieven är hemma hos mig nu, så känns tomt att ingen ligger i sängen o tittar på mig :P haha... jaja,. nu är klockan snart tjugo i två..
Mums! Och jag är jätte glad! Även ifall jag är väldigt stressad. Hehe. Men det jämnar ut sig. Vädret blir bara bättre och bättre. Nog vet jag att det var snöstorm igår (söndag) men den är borta nu, eller hur? Det är sol ute och den steker mot skinnjackan där man går.
Idag var det upp tidigt som gällde, trots att man faktiskt var ledig! Hade möte med modellerna till modevisningen, sjukt goa människor märker jag. Så även om vi itne lyckas helt med modevisnigen så kommer vi att ha sjukt kul ihop. De fick i alla fall lära sig att gå idag, och dom var verkigen jätte duktiga! Bra jobbat killar och tjejer :-) I morgon ska vi mötas i Stor Knallen i knalleland klcokan 13:00 för att kolla ut lite kläder som ska användas. Jag har rätt mycket nu på samma gång känner jag, men känns ändå lite som att jag vill prioritera projektarbetet lite framför det andra. Ska ha läst ut min bok och skrivit om den tills på fredag, ska även ha samhällsprov samma dag som modevisningen (men får antagligen flytta den), ska ha nationellt prov den första april, och innan dess ska jag förbereda ett muntligt tal (vilket ska ske denna veckan), ska även på sminkkurs nästa vecka... oj oj oj får se vad jag hinner med. Sens ka jag o kieven fotas av rania någon dag med, får se om det går bra i morgon kanske... *tar en klunk mjölk som jag sväljer ner mjölkchokladen med*
Idag blir det nog bara läsa som gäller, läsa och skriva lite. Måste göra blidmanus också... Jaghar i alal fall vart duktig och köpt påfyllning till min mobil, altlså comviq kompis. Så jag kan smsa igen, guys! *göra vågen* Gosh, va tomt det känns här hemma.. Ingen hemma mer än jag. Är så van vid att kieven är hemma hos mig nu, så känns tomt att ingen ligger i sängen o tittar på mig :P haha... jaja,. nu är klockan snart tjugo i två..
Off to reading!
* F... som i Falukorv
I say "w00t?!"
Jag ska berätta en sanning för dig, jag är otroligt kissig. Jag vet inte om jag ska skrivia klart eller gå och kissa och sedan komma tillbaka hit igen för att fortsätta skriva. Gosh.. Jag gör så att jag går på toa, så kommer jag hit igen och börjar skriva om på nytt, så GLÖMER vi dessa första raderna. Okej? =)
Sådär ja.. Gött götti gött gött... Just nu vet jag inte om jag är glad eller ledsen eller ah, jag vet inte hur jag mår helt enkelt. Är sjukt stressad, men ändå ganska samlad. Allt ska hända snart, allt händer på samma gång. Jag kommer vara såååå otroligt överlycklig när jag slutat skolan sedan, aldrig mer fucking läxor och prov! [Jag tänker inte läsa vidare på högskola, nej] Och jag får all tid i världen för att samla pengar till det som jag alltid velat göra; resor. Jag vill ut och se världen, och inget kan stoppa mig! Eller jo, ekonomin då kanske, beroende på hur allt går, drömma kan man ju. Det har jag lärt mig.
Jag ska i alla fall köpa en ny digitalkamera för pengar som jag sparat i snart tre månader :-) Har dock bara 1000kr än så länge, men jag behöver den inte än på 8 veckor ;-D Sen behöver jag verkligen nya skor, sulan håller på att trilla av!! Och nu måste jag köpa alkohol tills i morgon,s ka försöka köpa så lite som mjöjligt, eller alltså det måste ju räcka. Haha. Jag får vara ekonomisk ( i ) jag blir ganska go o glader på typ 3 st cider, 50cl 7,0 men det är inte gott. Och jag har faktiskt lärt mig att inte dricka för att bara bli full. Därför tänker jag unna mig några finöl, alltså Corona, som jag sedan kommer att äta skuren lime till (som jag då köpt på ICA). Sen får det väl bli lite alkoläsk så att säga. Har redan skrivit om min inköpslista flera ggr för att efter varje lapp jag skrivit så har jag tänkt "neh, det blir för dyrt, jag klarar mig utan den där" så skriver jag om listan och bla bla bla...
Angående min psykiska utväckling så går det nog inte så bra. Jag vet att det är dags för mig att mogna, dvs. att sluta umgås med sådana som är mågna år yngre än jag, sluta att fjolla runt och skratta åt perversa skämt, sluta lata mig och faktiskt börja övningsköra... Men jag vill inte! Jag vill inte växa upp och bli tråkig. Jag fyller fan 20 i september, jag ska inte bete mig som jag gör egentligen. Jag har mognat till viss del, det kan jag medge, men inte på den sociala fronten. Bara till mitt tänkande och mitt sätt att lösa saker på och mitt sätt att tänka och analysera.
Dessutom känner jag en rädsla som jag aldrig känt förut. Rädslan av att vara ensam. Alltså, det låter kanske knäppt, jag kanske itne ens borde skriva det här. Men jag gör det ändå. Igårkväll hade jag halsen i klumpen täntke jag säga, klumpen i halsen menar jag, hela tiden. Den försvann inte. "What if...?" Jag tänkte på alla "vänner" jag haft som jag knappt hejar på längre, och jag jämförde den händelsen emd en framtida händelse. Inget varar för evigt, eller hur? Aj, det gjrode ont att säga så. Men i alla fall, igårkväll. Tanken slog mig "...om jag och Kieven av någon anledning skulle göra slut, vad skulle hända då?" Pang, sa det och det flög upp flera meter långa listor i huvudet på mig på saker som hade kunna hända. Vänner som jag skulle gå miste om, händelser som aldrig skulle slå in, löften som brutits osv. Blä, då mådde jag dåligt. Och först då insåg jag att jag faktiskt är en ganska ensam människa. Jag föredrar att vara ensam, jag klarar mig. Jag....... är van.
jag insåg att jag itne alls har så mågna bra kompisar som jag trodde mig ha och att vännerna jag har nu inte als kommer att följa med mig ända tills döden skiljer oss åt. Det finns nog ett femtal som jag skulle kunna nämna, men jag gör inte det. Då kommer någon tänka "varför skrev hon inte med mig?!" osv, och det är onödigt att göra andra upprörda av mitt eget tänkande. Fast det brukar jag också vara bra på. Jaa ja.. Tiderna förändras, helt plötsligt så står man bara där och förstår knappt vart tiden tog vägen. Pfft, denna grymma värld...
Jag ska berätta en sanning för dig, jag är otroligt kissig. Jag vet inte om jag ska skrivia klart eller gå och kissa och sedan komma tillbaka hit igen för att fortsätta skriva. Gosh.. Jag gör så att jag går på toa, så kommer jag hit igen och börjar skriva om på nytt, så GLÖMER vi dessa första raderna. Okej? =)
Sådär ja.. Gött götti gött gött... Just nu vet jag inte om jag är glad eller ledsen eller ah, jag vet inte hur jag mår helt enkelt. Är sjukt stressad, men ändå ganska samlad. Allt ska hända snart, allt händer på samma gång. Jag kommer vara såååå otroligt överlycklig när jag slutat skolan sedan, aldrig mer fucking läxor och prov! [Jag tänker inte läsa vidare på högskola, nej] Och jag får all tid i världen för att samla pengar till det som jag alltid velat göra; resor. Jag vill ut och se världen, och inget kan stoppa mig! Eller jo, ekonomin då kanske, beroende på hur allt går, drömma kan man ju. Det har jag lärt mig.
Jag ska i alla fall köpa en ny digitalkamera för pengar som jag sparat i snart tre månader :-) Har dock bara 1000kr än så länge, men jag behöver den inte än på 8 veckor ;-D Sen behöver jag verkligen nya skor, sulan håller på att trilla av!! Och nu måste jag köpa alkohol tills i morgon,s ka försöka köpa så lite som mjöjligt, eller alltså det måste ju räcka. Haha. Jag får vara ekonomisk ( i ) jag blir ganska go o glader på typ 3 st cider, 50cl 7,0 men det är inte gott. Och jag har faktiskt lärt mig att inte dricka för att bara bli full. Därför tänker jag unna mig några finöl, alltså Corona, som jag sedan kommer att äta skuren lime till (som jag då köpt på ICA). Sen får det väl bli lite alkoläsk så att säga. Har redan skrivit om min inköpslista flera ggr för att efter varje lapp jag skrivit så har jag tänkt "neh, det blir för dyrt, jag klarar mig utan den där" så skriver jag om listan och bla bla bla...
Angående min psykiska utväckling så går det nog inte så bra. Jag vet att det är dags för mig att mogna, dvs. att sluta umgås med sådana som är mågna år yngre än jag, sluta att fjolla runt och skratta åt perversa skämt, sluta lata mig och faktiskt börja övningsköra... Men jag vill inte! Jag vill inte växa upp och bli tråkig. Jag fyller fan 20 i september, jag ska inte bete mig som jag gör egentligen. Jag har mognat till viss del, det kan jag medge, men inte på den sociala fronten. Bara till mitt tänkande och mitt sätt att lösa saker på och mitt sätt att tänka och analysera.
Dessutom känner jag en rädsla som jag aldrig känt förut. Rädslan av att vara ensam. Alltså, det låter kanske knäppt, jag kanske itne ens borde skriva det här. Men jag gör det ändå. Igårkväll hade jag halsen i klumpen täntke jag säga, klumpen i halsen menar jag, hela tiden. Den försvann inte. "What if...?" Jag tänkte på alla "vänner" jag haft som jag knappt hejar på längre, och jag jämförde den händelsen emd en framtida händelse. Inget varar för evigt, eller hur? Aj, det gjrode ont att säga så. Men i alla fall, igårkväll. Tanken slog mig "...om jag och Kieven av någon anledning skulle göra slut, vad skulle hända då?" Pang, sa det och det flög upp flera meter långa listor i huvudet på mig på saker som hade kunna hända. Vänner som jag skulle gå miste om, händelser som aldrig skulle slå in, löften som brutits osv. Blä, då mådde jag dåligt. Och först då insåg jag att jag faktiskt är en ganska ensam människa. Jag föredrar att vara ensam, jag klarar mig. Jag....... är van.
jag insåg att jag itne alls har så mågna bra kompisar som jag trodde mig ha och att vännerna jag har nu inte als kommer att följa med mig ända tills döden skiljer oss åt. Det finns nog ett femtal som jag skulle kunna nämna, men jag gör inte det. Då kommer någon tänka "varför skrev hon inte med mig?!" osv, och det är onödigt att göra andra upprörda av mitt eget tänkande. Fast det brukar jag också vara bra på. Jaa ja.. Tiderna förändras, helt plötsligt så står man bara där och förstår knappt vart tiden tog vägen. Pfft, denna grymma värld...
* E... som i Ensam
Och så kom kvällen....
Jag har vart ganska duktig idag, jag har planerat massa inför Modevisningen vi ska ha 20 mars på Bäckäng, jag har läst över 78 sidor i min roman, jag har spelat pokemon, jag har köpt cigg och tändare till min bror (inte jätte duktigt kanske, men men) och jag har bakat kolakakor! I morgon blir det att träffa Pontus, Kimberly och Kieven. Fika är det som gäller.
Idag har jag vart väldigt grinig, det började nog igår när mitt comviq kompis tog slut... Jag känner mig pank. Jag har inga penagr o leva på känns det som. Men bara att bita ihop. Grinig var ordet ja... Jag mådde så bra i somras, jag mår inte alls lika bra längre. Det gör ont och tänka tillbaka i tiden för jag inser att jag aldrig kommer kunna uppleva det igen. Det svider när jag tänker på alla kontakter som jag tappat. Framför allt sved det att säga hejdå till Carina igår när vi skildes åt efter fikan och trippen på stan. "Vi syns till sommaren" sa vi. Aj, va det högg hårt. Och vart har alla människor tatt vägen? Beror det på mig? Är det mitt fel att dom försvunnit? Jag får nya vänner hela tiden, men förlorar samtidigt. Jag vet itne ens om jag kommer känna någon av dem jag känner nu i framtiden. Jag vill inte det här, har jag verkigen orsakat det själv? Eller är det andra som ändrat på sig? Är det bådas fel? Alla bara försvinner... Åååh... Jag klarar fan knappt av att prata med Jesper längre utan att vi bråkar. Tar inte ens en minut innan vi är igång. Och Olle träffar jag aldrig typ, känns knas att göra det. Och vi snackar knappt heller. Har väl inget att prata om egentligen, hans liv angår ju inte mig längre och tvärt om.
Jag tvivlar väldigt mycket på min tillvaro just nu. Och jag vet inte ens hur jag tycker eller känner längre. Jag bara....... gör. Och är. Allt känns så fake, som om man trär på någon mask för att gömma sig för verkligheten. Jag ser saker jag inte borde sa, elelr inte ens borde KUNNA se. Alltså ser jag det som egentligen inte finns. Jag omvandlar verkligheten till något annat än vad den är... Jag vet inte hur jag ska förklara, men oh va jag känner mig ensam just nu. Snälla säg att någon känner som jag?! Jag måste sluta få ilska för ingenting... Min puls ökar för småsaker... Innan blev jag helt knäckt när Kievn prioriterade TV:n framför mig, trots att han vet att jag itne kan prata i telefon efter 22.00 och att jag inte har pengar på telefonen... så där blev jag både grinig och småsur... det är inte likt mig! helvete... Jag vet inte vad som håller på att hända med mig... Avundsjuka och svartsjuka är inte jag så mycket släkt med.... Men varför har den dykt upp nu det senaste?! Gör jag något fel? Gör alla andra något fel? Jag borde trycka på PAUSE ett tag tror jag.... Om jag hittar kontrolljäveln....
Jag har vart ganska duktig idag, jag har planerat massa inför Modevisningen vi ska ha 20 mars på Bäckäng, jag har läst över 78 sidor i min roman, jag har spelat pokemon, jag har köpt cigg och tändare till min bror (inte jätte duktigt kanske, men men) och jag har bakat kolakakor! I morgon blir det att träffa Pontus, Kimberly och Kieven. Fika är det som gäller.
Idag har jag vart väldigt grinig, det började nog igår när mitt comviq kompis tog slut... Jag känner mig pank. Jag har inga penagr o leva på känns det som. Men bara att bita ihop. Grinig var ordet ja... Jag mådde så bra i somras, jag mår inte alls lika bra längre. Det gör ont och tänka tillbaka i tiden för jag inser att jag aldrig kommer kunna uppleva det igen. Det svider när jag tänker på alla kontakter som jag tappat. Framför allt sved det att säga hejdå till Carina igår när vi skildes åt efter fikan och trippen på stan. "Vi syns till sommaren" sa vi. Aj, va det högg hårt. Och vart har alla människor tatt vägen? Beror det på mig? Är det mitt fel att dom försvunnit? Jag får nya vänner hela tiden, men förlorar samtidigt. Jag vet itne ens om jag kommer känna någon av dem jag känner nu i framtiden. Jag vill inte det här, har jag verkigen orsakat det själv? Eller är det andra som ändrat på sig? Är det bådas fel? Alla bara försvinner... Åååh... Jag klarar fan knappt av att prata med Jesper längre utan att vi bråkar. Tar inte ens en minut innan vi är igång. Och Olle träffar jag aldrig typ, känns knas att göra det. Och vi snackar knappt heller. Har väl inget att prata om egentligen, hans liv angår ju inte mig längre och tvärt om.
Jag tvivlar väldigt mycket på min tillvaro just nu. Och jag vet inte ens hur jag tycker eller känner längre. Jag bara....... gör. Och är. Allt känns så fake, som om man trär på någon mask för att gömma sig för verkligheten. Jag ser saker jag inte borde sa, elelr inte ens borde KUNNA se. Alltså ser jag det som egentligen inte finns. Jag omvandlar verkligheten till något annat än vad den är... Jag vet inte hur jag ska förklara, men oh va jag känner mig ensam just nu. Snälla säg att någon känner som jag?! Jag måste sluta få ilska för ingenting... Min puls ökar för småsaker... Innan blev jag helt knäckt när Kievn prioriterade TV:n framför mig, trots att han vet att jag itne kan prata i telefon efter 22.00 och att jag inte har pengar på telefonen... så där blev jag både grinig och småsur... det är inte likt mig! helvete... Jag vet inte vad som håller på att hända med mig... Avundsjuka och svartsjuka är inte jag så mycket släkt med.... Men varför har den dykt upp nu det senaste?! Gör jag något fel? Gör alla andra något fel? Jag borde trycka på PAUSE ett tag tror jag.... Om jag hittar kontrolljäveln....
