Fel personer läser...
Förstår inte varför man läser om någon annans liv, när man inte har med det att göra.. Egentligen? Jag läser knappt mina vänners bloggar.. Jaja, idag skallade jag Olle hur som helst... Så han har en bula i bakhuvudet o jag har en vid sidan av ögonbrynet.. Ganska klumpigt och klantigt gjort av mig om jag får säga det själv faktiskt.. Fast jag är väldigt klantig o klumpig.. Det hör man ju på namnet; Josefin Bellini. Hallå eller...
Suck, träffade det gamla goa packet i fredags; Tony, Offer, Jesper, Issah, Kim, DL osv... Det kändes faktsikt bra att träffa Jesper.. Det var inte nått farlitg alls : ) Jag kanske klarar mig igenom det här ändå.. Jag tog kort på när han och ida pussades.. Det sved inte det minsta, vilket känns oerhört skönt. Jag vet ju vilket helvete jag haft för att låta honom gå, så att säga.. Har inte riktigt velat släppa honom, men jag tror stunden har kommit. Jag är redo att starta en vänskap med honom igen, en vänskap utan något sexuellt över huvudtaget. Någon kram kanske ibland, men absolut inget mer. Jag snackade med min morsa om detta och Jesper betyder fruktansvärt mycket för mig. Han är som en bror för mig, det har han vart i snart tre år. Man släpper inte taget om en sån persone, inte jag i alla fall.. Så allt jag vill säga är..... Ida Åhman? Ta väl hand om Jesper, även ifall jag innerst inne kasnke inte tycker att han förtjänar det. Men han är ingen ond person egentligen. Håll fast vid honom, hoppas för eran skull att ni har hittat varandra och stannar kvar hos varandra.
Hittade för övrigt en mobiltelefon idag som jag vill ha. Men det står mellan två modeller. En uppskjutbar och en vanlig. Den vanligare är LITE snyggare, inte mycket. Men den uppskjutbara är fan så mkt bättre, men kostar ca 1000:- mer.
Nokia 5310
Nokia 5610
Olle, Olle, Olle ooh älskade Olle... Du kommer aldrig förstå hur mycket du betyder för mig. Och jag kommer aldrig kunna berätta det heller. Men detta förhållandet är det mest udda jag någonsin haft. Ärligt talat. Jag vet inte riktigt vad jag menar när jag säger det, men jag menar det. Har aldrig varit med om något liknande. Kanske beror det på din maktkänsla, kanske på att vi aldrig pratar i telefon, kanske på att jag inte är som jag ska... Jag vet inte, och tror inte jag kommer få reda på det heller. Men det är vi nu, och jag hoppas att jag inte säger något fel som kommer förstöra allt vi precis byggt upp. Om du bara visste hur jag känner för dig, hur mycket jag vill dela med dig och ge dig.. Men jag kommer aldrig kunna säga det med ord mellan fyra ögon. Jag har inget sådant självförtroende. Jag kan säga att jag älskar dig, men när jag väl ligger bredvid dig under natten och lyssnar till dina andetag, så känner jag ångesten komma. Jag vill bara kasta mig i dina armar och säga att jag vill stanna här för alltid! Men orden slinker inte ut, trots att dom sitter där på tungan o väntar. Kommer detta verkligen komma någonstans om du aldrig får veta? Ett brev känns konstigt, jag har redan gett dig ett sådant.. Ett sms är för vardagigt... Jag vågar inte ringa, och om jag ändå skulle det så skulle det inte kännas något om jag sa det ändå, jag ser ju dig inte i ögonen när jag säger det. Och där har vi det, jag måste se dig i ögonen.... Men jag kan inte, jag vågar inte.. Bits du? Nej, klart du inte gör. Men tänk om jag inte får någon respons? Tänk om du bara skrattar åt mig? Älskade Olle, jag vill bara att du ska veta :(
Suck, träffade det gamla goa packet i fredags; Tony, Offer, Jesper, Issah, Kim, DL osv... Det kändes faktsikt bra att träffa Jesper.. Det var inte nått farlitg alls : ) Jag kanske klarar mig igenom det här ändå.. Jag tog kort på när han och ida pussades.. Det sved inte det minsta, vilket känns oerhört skönt. Jag vet ju vilket helvete jag haft för att låta honom gå, så att säga.. Har inte riktigt velat släppa honom, men jag tror stunden har kommit. Jag är redo att starta en vänskap med honom igen, en vänskap utan något sexuellt över huvudtaget. Någon kram kanske ibland, men absolut inget mer. Jag snackade med min morsa om detta och Jesper betyder fruktansvärt mycket för mig. Han är som en bror för mig, det har han vart i snart tre år. Man släpper inte taget om en sån persone, inte jag i alla fall.. Så allt jag vill säga är..... Ida Åhman? Ta väl hand om Jesper, även ifall jag innerst inne kasnke inte tycker att han förtjänar det. Men han är ingen ond person egentligen. Håll fast vid honom, hoppas för eran skull att ni har hittat varandra och stannar kvar hos varandra.
Hittade för övrigt en mobiltelefon idag som jag vill ha. Men det står mellan två modeller. En uppskjutbar och en vanlig. Den vanligare är LITE snyggare, inte mycket. Men den uppskjutbara är fan så mkt bättre, men kostar ca 1000:- mer.
Nokia 5310 Nokia 5610Olle, Olle, Olle ooh älskade Olle... Du kommer aldrig förstå hur mycket du betyder för mig. Och jag kommer aldrig kunna berätta det heller. Men detta förhållandet är det mest udda jag någonsin haft. Ärligt talat. Jag vet inte riktigt vad jag menar när jag säger det, men jag menar det. Har aldrig varit med om något liknande. Kanske beror det på din maktkänsla, kanske på att vi aldrig pratar i telefon, kanske på att jag inte är som jag ska... Jag vet inte, och tror inte jag kommer få reda på det heller. Men det är vi nu, och jag hoppas att jag inte säger något fel som kommer förstöra allt vi precis byggt upp. Om du bara visste hur jag känner för dig, hur mycket jag vill dela med dig och ge dig.. Men jag kommer aldrig kunna säga det med ord mellan fyra ögon. Jag har inget sådant självförtroende. Jag kan säga att jag älskar dig, men när jag väl ligger bredvid dig under natten och lyssnar till dina andetag, så känner jag ångesten komma. Jag vill bara kasta mig i dina armar och säga att jag vill stanna här för alltid! Men orden slinker inte ut, trots att dom sitter där på tungan o väntar. Kommer detta verkligen komma någonstans om du aldrig får veta? Ett brev känns konstigt, jag har redan gett dig ett sådant.. Ett sms är för vardagigt... Jag vågar inte ringa, och om jag ändå skulle det så skulle det inte kännas något om jag sa det ändå, jag ser ju dig inte i ögonen när jag säger det. Och där har vi det, jag måste se dig i ögonen.... Men jag kan inte, jag vågar inte.. Bits du? Nej, klart du inte gör. Men tänk om jag inte får någon respons? Tänk om du bara skrattar åt mig? Älskade Olle, jag vill bara att du ska veta :(
Trackback
