* Long time, no see!
Yep, då var självaste Bellini tillbaka igen. Hoppas ni har saknat mig. Haha, det är lite sorgligt, jag har tappat ca 15 unika läsare (som besökte varje dag innan). Och det är antalgien för att jag inte skriver så mycket längre.
Idag har jag, Maria och Maud nördat med Projektarbetet hela dagen i stort sett. Ringt runt som idioter till hela Knalleland för att försöka få låna kläder till modevisningen. Så vi ska dit i morgon på "besök" till Carlings och Cubus.
Men jaja... Ehm.. Varför skriver jag här? Jo, jag råkade se en sak idag.. Eller snarare två eller tre saker. Tre tror jag.. NEJ! Fyra var det. Och det fick mig seriöst att må sjukt dåligt. Jag känner mig hemsk som människa, fast ändå mycket mer stabil. Jag har känt mig upp och ner pg. av vissa omständigheter under många månader, men det håller nog på att ta slut förhoppningsvis. Men aj aj aj, varför detta undvikande beteénde? Jag har aldrig förstått vitsen. Man ska vara ärlig, har jag fått lära mig genom åren som gått. Sanningen kommer alltid fram och tillslut ska man få sota för att man ljugit. Och oftast så slår det tillbaks på andra också, inte bara en själv.
Jag känner mig som en ny person från och med idag. Jag känner att jag kan ta ansvar och att jag verkligen brinner för mig själv. Jag vill veta vem jag egentligen är. Och det kan jag inte göra när alla lögner cirkulerar i mitt huvud. GET OUT! Jag är svarthårig nu för första gången i mitt liv, och jag känner mig som Avril Lavigne i musikvideon Girlfriend. Men detär helt okej, för hon är rätt nice. Och jag har bestämt att bete mig annorlunda. Jag ska ta för mig och inte ta åt mig. För att citera Lasse: Jag säger vad jag vill, skit samma om någon skräms. Om det blir pinsamt för endel så är det ändå dom som skäms. Jag ska försöka leva efter det, allt borde bli så mycket lättare. Folk kommer börja hata mig, men vad tjänar det till att bry sig? Jag har ingen användning för dem i så fall.
Jaha ja... Jag förstår dock fortfarande inte... Varför undviker man saker? Förr elelr senare så kommer man möta det igen.
Idag har jag, Maria och Maud nördat med Projektarbetet hela dagen i stort sett. Ringt runt som idioter till hela Knalleland för att försöka få låna kläder till modevisningen. Så vi ska dit i morgon på "besök" till Carlings och Cubus.
Men jaja... Ehm.. Varför skriver jag här? Jo, jag råkade se en sak idag.. Eller snarare två eller tre saker. Tre tror jag.. NEJ! Fyra var det. Och det fick mig seriöst att må sjukt dåligt. Jag känner mig hemsk som människa, fast ändå mycket mer stabil. Jag har känt mig upp och ner pg. av vissa omständigheter under många månader, men det håller nog på att ta slut förhoppningsvis. Men aj aj aj, varför detta undvikande beteénde? Jag har aldrig förstått vitsen. Man ska vara ärlig, har jag fått lära mig genom åren som gått. Sanningen kommer alltid fram och tillslut ska man få sota för att man ljugit. Och oftast så slår det tillbaks på andra också, inte bara en själv.
Jag känner mig som en ny person från och med idag. Jag känner att jag kan ta ansvar och att jag verkligen brinner för mig själv. Jag vill veta vem jag egentligen är. Och det kan jag inte göra när alla lögner cirkulerar i mitt huvud. GET OUT! Jag är svarthårig nu för första gången i mitt liv, och jag känner mig som Avril Lavigne i musikvideon Girlfriend. Men detär helt okej, för hon är rätt nice. Och jag har bestämt att bete mig annorlunda. Jag ska ta för mig och inte ta åt mig. För att citera Lasse: Jag säger vad jag vill, skit samma om någon skräms. Om det blir pinsamt för endel så är det ändå dom som skäms. Jag ska försöka leva efter det, allt borde bli så mycket lättare. Folk kommer börja hata mig, men vad tjänar det till att bry sig? Jag har ingen användning för dem i så fall.
Jaha ja... Jag förstår dock fortfarande inte... Varför undviker man saker? Förr elelr senare så kommer man möta det igen.
PUNKT!
Trackback
Postat av: Rania
cheers for Juxxe Fast få inte människor att hata dig vännen, fast hur kan man hata dig? <3
