* Vänner?
För det andra så är det som om jag har ett stort svart hål inom mig.
Jag ställer upp för dig, stöttar dig.
Men vad får jag tillbaka?
All skuld din?
Skulden för det du har gjort!
Jag förstår mig inte på dig, jag vet inte om jag vill det.
Ibland vill jag inte bli stor, jag vill inte ha ansvaret och allt allvar.
När man var liten behövde man inga vänner, man hade kompisar.
Kompisar lekte man med, man pratade inte känslor och djupa saker med dom.
Vänner fick man när man blev äldre. Det är dom som alltid finns där, dom som ställer upp.
Jag börjar känna att jag bara har ett fåtal kvar. Som jag verkligen kan lita på och vända mig till.
Det är inte det att jag väljer bort dem. Jag anser att en vän behöver man inte ha kontakt med konstant.
Man kan vara vänner ändå, utan att höra av sig minst en gång i veckan. Det ska kunna gå månader emellan!
Men jag har nog bara 5 som är sådana. Riktiga vänner.
Resten är kompisar och bekanta. Sådana man träffar och snackar massa skit med och festar med.
Fan va deppig jag blir.
Är jag så hemsk så jag förtjänar det här?
You got nothing to lose, you don't lose when you lose fake friends!
Det är bättre att ha d 5 få vännerna, riktiga vännerna än flera som man inte är 100 på. Jag har 2 riktiga vänner, som jag litar på och kan överlämna mig helt utan att bli dömd. Det räcker för mig, jafg behöver inte fler :)
Så var glad för de du har, andra har kanske inga
Jag finns alltid här gumman - och håller med om att man inte måste ses jämt osv nu, vi är alla stora och lever egna liv och man ses inte lika ofta, men vänner är man ändå. I'm not going anywhere <3
Alltså, det finns inget värre än när vänner sviker en och man får "skulden" för allting. Man är ofta FLER i en relation vare sig med sin pojk/flickvän eller vänner emellan, det är ju aldrig bara EN persons fel. Enstaka fall, typ.
Ingen förtjänar att bli behandlad som skit. Hoppas det löser sig. Jag förlorade mina 2 bästisar, den ena för att jag växte ifrån och hon behandlade mig som skit, på kuppen förlorade jag den andra för hon tyckte jag var..bitchig. fattade inte riktigt, men nu har man ju gått vidare och jag har min pojk och börjat hitta andra vänner.. det löser sig liksom..
Men man hatar de dagar och kanske månader det skaver av besvikenhet. LÅÅÅÅÅNGT INLÄGGGGGG!!!!! :)
